Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
På en del ställen i vårt land förekomma s. k. pseudoraukar, varmed
förstås "raukliknande bildningar, vilka tillkommit icke genom vågornas
utpreparerande arbete utan av andra orsaker, såsom avlossning eller av-
skalning av större eller mindre skollor av ett bergparti, utrutschning av
ett bergparti från en klint" o. s. v.
Klintar före-
komma vanligast
på Gotland men
finnas även på
Öland, i Väster-
götland och på
en del andra stäl-
len. Med klint
menar man "så-
väl närmelsevis
raka och lodrä-
ta, fritt liggande
bergväggar av
minst några me-
ters höjd och
minst ett eller
annat hundratal
meters längd som
även av branta
bergväggar runt-
om eller del-
vis begränsade
bergshöjder."
Mest känd av alla
klintar i vårt land
torde den nume-
ra naturskyddade,
storslagna Hög-
klint S. V. om
Visby vara.
Den hittills icke
publicerade de-
len av professor
Munthes utredning omfattar, som nämnt, jättegrytor och jätteblock. Jätte-
grytorna indelas av M. i två slag, isälvsgrytor, som äro glaciala, samt älv-
grytor, vilka äro recenta bildningar. Av de förra känner man i södra Sverige,
söder om linjen mellersta Uppland samt mellersta Värmland, omkring
1,350 stycken, fördelade på cirka 380 förekomster. Av älvgrytor
känner man 14 förekomster.
Av ännu icke förstörda jätteblock torde i Sverige säkerligen finnas
flera tusen, av vilka ungefär ett hundratal äro till läge och storlek be-
stämda. De största jätteblocken ha en storlek av ända till 1,500
kubikmeter.
FIG. 3. »RÖDGAVELSHÅLAN» B- HALDEN
OMBERGS W-SIDA FOTO 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
