Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Hur man härvidlag enligt min tanke bör resonera och förfara, vill jag
belysa med blåsippan. — De kvantiteter av denna, som medan ännu
blommorna stå i knopp, uppgrävas med rot och torgföras i Stockholm,
äro, som särskilt professor Lindman (jmfr. Sveriges Natur 1913) fram-
hållit, helt enkelt enorma. Föga glädje hava köparna av sitt förvärv,
ett par bleka små blommor på gängliga skaft, och om några dagar ligger
hela härligheten i soptunnan. Men naturen har berövats en skatt som
ej så lätt eller så fort repareras; groddplantorna torde i naturen behöva
5—6 år för att gå i blom, och största delen gå innan dess under i
kampen för tillvaron. Helt säkert gör man säljarna ingen orätt — för-
tjänsten blir ej stor, och i 99 fall av 100 äro plantorna stulna på annans
mark — ej heller sipplante-liebhabrarne, vilka alltid känna sig bedragna,
men Stockholmsnaturen skulle göra en ej oväsentlig vinst, om förbud
utfärdades mot att torgföra uppgrävda blåsippsplantor. Men hur skall
man ställa sig till plockandet av blåsippor? Ett generellt förbud vore
kanske juridiskt outförbart och dessutom som jag tror onödigt. På
stora områden av Stockholmstrakten, t. ex. som Schottes och mina
undersökningar visat, Bromma socken, uthärda blåsipporna mycket väl
barnens och söndagspublikens insamlingar, trots att man har svårt att
göra sig ett begrepp om deras stora omfattning. Så ej på vissa punkter i
stadens omedelbara grannskap, där plockningen i stor skala pågått sedan
urminnes tider och till slut blivit fullkomligt våldsam. Här bör å
stadens mark förbud utfärdas och den respektive markägaren förmås att
ingripa. Särskilt tänker jag på Djurgården, där ett effektivt genom-
fört plockningsförbud säkerligen om ett årtionde eller så skulle återföra
gamla tiders vårliga blomsterprakt.
Det faller sig självklart, att kommitterade med styrka skola framhålla
att sakens kärnpunkt ligger i en rationell folkuppfostran, som tar fasta
på naturskyddsidéns ansvarsfulla innebörd.
De 3 kommitterade ha ej tid att själva utföra karteringen i sin helhet,
utan böra uppdraga delar av densamma till kompetenta medhjälpare.
Trenne sådana ha vi hittills lyckats förvärva: amanuensen Einar du Rietz,
som åtagit sig Bromma socken, pastor John Lagerkranz, som åtagit
sig Liljeholmstrakten, och redaktör Thor Högdahl för en del av Sikla-
området.
Det utlåtande, som i det föregående vidrörts, bör taga formen av en
mindre bok, avsedd att spridas bland allmänheten. I densamma böra
naturligtvis ej medtagas de råd om inköp eller expropriering, som äro av
konfidentiell natur. Under hand böra råd och anvisningar lämnas till
vederbörande om naturminnen, som genast böra skyddas efter natur-
skyddslagen.
För vederbörande bör med styrka framhållas, att vår utredning icke
kan vara av uttömmande eller permanent natur, utan anstalter böra vid-
tagas för en ständig komplettering och för att de ändringar vidtagas,
som betingas därav att Stockholmstraktens natur alltjämt måste förändras
genom kulturens expansion."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
