Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
åtminstone den geologiskt mest intressanta delen därav, Döda fallen,
med närmaste omgivning, naturskyddad.
I Garpenbergs socken sydväst om och helt nära Palsbennings by växer
en vacker klotgran, 2.2 5 meter i stamomkrets vid brösthöjd, samt ej
långt från denna en prydlig ormgran, mätande vid brösthöjd 1.2 6
meter om stammen. Klotgranen är avbildad i 9:e årgången av årsskriften.
Även för dessa träd kommer att begäras fridlysning.
Måhända blir jag en annan gång i tillfälle lämna en beskrivning över
ytterligare några märkesträd från samma trakt.
Avesta i januari 1921.
Gunnar Dahlberg.
Två växtsamhällen,
besläktade med varandra och hörande till de fagraste vårt land äger,
hotas så allmänt av skövling, att jag vågar en försiktig fråga, om något
kan göras för deras räddning. Länge har min penna hållits tillbaka av
tanken, att lärdare män nog uppmärksammat dessa skönhetsskatter, men
då de icke gömma på någon större mängd "kuriositeter" eller "rariteter",
är faran knappast utesluten, att de bliva något förbisedda.
Båda äro örtrika lövdälder eller, enligt professor Sernanders termi-
nologi, snarast lunddälder. Båda uppträda med förkärlek i kontaktlinjen
mellan olika bergarter. Den ena typen bildar sannskyldiga oaser i det
norrländska moränområdet, den andra är Värmlands "hyperitdäld".
En representant för den förra däldtypen ligger i Åsele socken på
västsidan av Bodviksberget inom Svanöns aktiebolags område, här för-
valtat av inspektor Rönnholm, Åsele. Från landsvägskröken närmast
berget för en gångstig upp genom dälden, som nås omkring 400 meter
från vägen. Här hava timmerstöttingar sin väg sedan några år tillbaka,
och kanske har en basväg redan kluvit den förr så fridfulla idyllen.
Dälden är omkring 10 meter bred och begränsas av naturliga, 1 à 2
meter höga stenmurar. Ett glest skogsskikt av björk, Betala pubescens,
här med ovanligt långa hängande grenar, samt hägg och rönn släpper
mycket ljus till marken. Fältskiktens vegetation är en sällsam bland-
ning av subalpina arter och en flora, som tillhör en betydligt sydligare
breddgrad, bådadera främmande för de omgivande moränvidderna, även
om de förekomma här och där i övre Norrland. Tyvärr har jag endast
en förteckning från skoltiden till stöd för min redogörelse, men då natur-
skydd icke sättes i fråga för någon särskild art utan för ett alltmera
sällsynt växtsamhälle, kanske följande enkla lista räcker till:
Av den subalpina floran finnas: Petasltes frigidus, Aconitum septen-
trionale, Viola montana, Cerastium alpinum, Astragaius alpinus, Bart-
schia alpina, Solidago virgaurea. Phegopteris alpestris.
Av den sydligare floran förekomma: Actæa spicata, Anthyllis vulne-
raria, Habenaria bifolia samt, enligt mindre säkra anteckningar, Alnus
glutinosa och sydligare Hieracium murorum-iovmer.
12 — Sveriges natur 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
