Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
För övrigt får fältskiktet sin skönhet av Goodyera repens, Saussurea
alpina, Geranium silvaticum, Pyrola uniflora, rotundifolia och secunda,
Convallaria majalis, Paris quadrifolia, Melica nutans, Calamagrostis-
arter, Melampyrum silvaticum (mindre vanlig i trakten), Parnassia pa-
lustris, Fragaria vesca, Orchis maculata, Habenaria viridis, Majanthemum
bifolium, Rubus saxatilis, Phegopteris dryopteris och polypodioides.
Dälden inramas av en för moränvidderna ovanligt rikt blandad skog
av tall, gran, björk, asp, al, rönn, hägg och sälg med ett snårskikt
av Rubus idœus, Salix phylicifolia och Salix lapponum. Berghällarna
prydas av Woodsia ilvensis, Polypodium vulgare och de vackra moss-
arter, som bruka återkomma på sådana ställen.
Men den förnämsta prydnaden har jag sparat till sist. Det är Daphne
mezereum, som ännu 1919, då jag hastigt reste förbi stället, fanns i
riklig mängd, ehuru skadad av timmerstöttingar. När skola vi få den
buskens förnämsta ståndorter fridlysta i hela vårt land? De äro kanske
mera tunnsådda än man i allmänhet föreställer sig. De äro blott allt-
för väl uppmärksammade — av herrskap som plocka blommor. Daphne
blir lätt på modet, och modeplockningens skonslöshet är ju känd.
Om någon av denna tidskrifts läsare en gång färdas mellan Råsele
järnvägsstation och Åsele, skulle en avstickare till Bodviksbergets däld
nog löna den ringa mödan.
Den värmländska hyperitdälden har en representant i Fryksdalen i
Sunne socken på Skinnaregårdsbergets östra brant, som tämligen rak
löper 1,200 meter från S. S. O. till N. N. V. och är omkring 30 meter
hög. Berget är en platå, bevuxen med frodig granskog. Dess avsatser
i nämnda brant klädas av följande flora i livlig blandning:
1. Träden tall, gran, björk, gråal, asp, sälg, hägg, rönn och hasseh
Den sistnämnda bildar även nedanför branten ett slutet bestånd med en
yta av omkring 10x30 meter och en höjd av åtminstone 6 meter.
Hasseln må vara aldrig så vanlig, ett ursprungligt sådant bestånd är
sällsynt.
2. Buskarna Rubus idœus, Ribes rubrum och Lonicera xylosteum,
den sistnämnda i verkligt bestånd omedelbart söder om hasselns. Även
sådana bestånd måste väl anses sällsynta och bliva allt färre.
3. Skuggsamhällen av Paris quadrifolia, Adoxa mos chatellina, Ane-
mone hepatica, Calamagrostis arundinacea, Poa nemoralis, Stachys silva-
tica, Equisetum silvaticum, Chrysosplenium alternifolium, Polypodium
vulgare, Phegopteris dryopteris och polypodioides, Polystichum filix mas,
O noe lea struthiopteris och Athyrium filix femina;
4. Mera ljusälskande samhällen av: Cystopteris fragilis, Woodsia
ilvensis, Asplenium trichomanes, Pteris aquilina, således ej mindre än
tio arter ormbunkar på mindre än en hektars yta; vidare Carex digitata,
Convallaria maj alis, Actæa spicata, här riklig, annars med glest liggande
ståndorter, Melica nutans, Trientalis europæa, Anemone nemo rosa, Cir-
cium lanceolatum.
Märklig är bergets rika fauna, — eller har varit det. År 1914 gick
en avverkning fram över bergets norra del och ändrade allt för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
