Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
samma rätt att leva som vi. Över Linnés blomsterland flyger fjäriln
tyst i ljuset, följande honungsdoftens osynliga strimma. Blomsterfaderns
käpp står i sin gamla vrå, arkiaterns hatt hänger på sin gamla spik.
"Där ligger den brudstass andlös och tom
som burits på klappande bröst.
Hur fjärran den vår då dess lin stod i blom
och hur fjärran dess spånads höst."
I detta hus skulle man vilja bo, byggt på det ärliga gamla maneret,»
så att även lärer och tomtar kunna trivas. Det är icke ett upplag,
icke ett magasin för museiföremål, utan en levande gård, en levande
boplats, där bara arbetets puls- och hammarslag tystnat som i den
granrisströdda lördagskvällen och människorna försvunnit som till kyrkan
en vårfrudag, men allt står orört kvar i naturlig gestalt, som om det
blott väntade på att tuppen skulle gala och loden i klockfodralet rassla
för att åter fyllas med liv och rörelse. Man förstår vilken betydelse
dylika tempelplatser i bygd och natur måste ha icke blott för det kultur-
historiska studiet av en svunnen tid, utan också som impuls till fortsatt adlad
och odlad kultursträvan och därjämte för stärkandet och bevarandet av för-
bindelsetråden och sammanhanget i ’unsres Daseins unendliche Kette\
Över dörrposten till Linnés kammare på Hammarby står det:
Innocue vivito. Numen adest.
Levom i oskuld! En gud är nära! Ett sådant ord ristat på sin rätta
plats kan tiden varken undvara eller ersätta. Det är fädrens röst till
barnen, genljudande genom släkterna. Och med bortseende från den
självklara och naturliga rätt, som varje generation har att bryta sin egen
väg, kan intet folk, som vill leva utan att upplösas och söndersprängas,
utan våda upphöra att lyssna till rösterna från källan och roten. Fjärde
budet, rätt fattat, är just nu ett kulturbud. Israels folk har förstått det,
bevarat sin egenart och vuxit sig starkt i tradition och skapargärning.
Det vore skam om icke vår ras snart skulle vakna upp över det budets
betydelse. Och har jag rätt förstått rörelsen för svensk hembygdsvård, så
bygger den just på fjärde budet med allt vad en modern människa kan och
bör däri, inlägga till kulturens bestånd och fortsatta harmoniska utveckling.
Lustgården.
En förening, som torde kunna påräkna intresse och anslutning från
naturvänners sida, är den under 1920 bildade Föreningen för Dendrologi
och Parkvård. Den vill nämligen, som en av dess ledande krafter uttrycker
saken, "väcka kärlek till naturen och en kärlek, som tager sig uttryck i
vårdandet av naturens skönhet. Den vill kalla konstens ämnessvenner att
ägna sig åt uppgiften att skapa en lustgård av hemmets omgivning i
harmoni med byggnaden och utnyttjande av terrängens möjligheter".
Föreningen har efter mindre än ett år manifesterat sin tillvaro och
verksamhet i en årsskrift på c:a 200 sidor. Uppgifter och frågor, som
höra samman med dendrologi och parkvård, behandlas här i sakrika,
populärt hållna uppsatser av ett flertal författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
