Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
skyddande. Honom, byggmästare Nils Lundberg i Stockholm,
är man skyldig stor erkänsla för vad han gjort för att
undanrödja vidare skada av hans ombuds obetänksamma åtgärd.
Nu annulerades det gamla avverkningskontraktet och ersattes
med ett nytt, där en annan holme uppläts i stället för
Testholmen. Gåsöborna och stenleverantören visade ock
tillmötesgående vid denna uppgörelse, som emellertid även med
byggmästare Lundbergs välvilliga bistånd säkerligen icke så lätt
och snabbt kunnat bringas till stånd, om icke
avverkningsförbudet förelegat.
Till vinnande av skydd för all framtid borde emellertid
Testholmen formligen fridlysas. Även var det ju i sin ordning,
att ägarna bereddes full ersättning för den förlust, de lidit
genom stenavverkningens hindrande — detta hade f. ö. lovats
dem. Därför borde holmen köpas. Som första åtgärd härför
föranstaltades en värdering, vilken kostnadsfritt utfördes av
två bland Bohusläns främste stenindustrimän, konsul J. G.
Gunnerson och inspektör Ludv. Andersson, båda i Lysekil.
Deras undersökning gav till resultat, att Testholmens granit
på grund av tekniska fel förklarades till större delen icke
förtjäna att brytas; blott en mindre del av holmen ansågs ha
avverkningsvärde, men även där förklarades stenen för
tämligen mindervärdig. Då holmen måste anses ha mycket ringa
användbarhet för andra praktiska ändamål, uppskattades dess
hela värde till blott omkring 2,000 kronor.
Av ovan anförda skäl var knappast att tänka på ett
köpeavtal med alla de enskilda delägarna; en del av dem voro
fortfarande nästan oanträffbara, och en eller annan bland de
övriga kunde väntas alltjämt vara ohågad att sälja på rimliga
villkor. Därför hade man från början räknat med
expropriation, och nödvändigheten att gå den vägen framträdde nu
ytterligare under ärendets behandling. Vid expropriationen
kunde ju dock värdet sättas högre, än de sakkunnige
föreslagit, och vidare måste man räkna med rätt stora
expropriationskostnader. Ett belopp av 5,000 kr. ansågs därför böra
anskaffas eller åtminstone säkerställas för att tagas i anspråk
i mån av behov. Då statsanslag blott i undantagsfall kunde
påräknas för naturskyddsändamål (jfr »Sveriges natur» 1914,
sid. 4), gällde det att skaffa dessa medel på enskild väg.
I denna angelägenhet vände sig författaren främst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
