- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1922 /
69

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

likt årblad.
Det är vackra
ben, och de
äro röda som
ädelkorallen.
Att myten
har en del att
tillägga om
denna
besynnerliga fågel
är naturligt.
Han ligger
till exempel
icke som an
dra fåglar
ruvande på sin
buk, utan or-

TORDMULEN FLÄKTAR MED VINGARNA

F^R ATT SVALKA SIG 1 värmen

FOTO S. HÖRSTADIUS
JUNI 1917

ginelit nog

på ryggen. Han lever till på köpet i månggifte. Detta är
likväl förtal. Men likafullt står han skriven i vetenskapens
hävder för Mormon arcticus.

Innerst i en lång gång, på fågelbergen grävd i ett
jordlager på klipporna, gör han i ordning sitt bo. Här lägges
och kläckes det enda ägget. Mellan honom och tordmulen
finnes i nyssnämnda hänseende en åtskillnad. Tordmulen
placerar på fågelbergen ofta sitt ägg var som helst på en
framskjutande kant i bergväggen. Lunnen skaffar till världen
en yvig dunboll, som mer liknar en ulltott än en
fågelunge. Så dunig är dock icke tordmulens avföda. Och ändå
ligger lunnefågelns unge väl skyddad inne i en lång gång,
medan tordmulens kanske måste balansera på ett smalt
utsprång, utsatt för isande nordanvindar och ofta genompiskad
av ett kallt regn. Förklaringen till detta något bakvända
arrangemang är ej så lätt att finna, allra helst lunnen och
tordmulen äro kusiner och alltid tillhört samma kyliga
luftstreck.

Medan vi voro hos lunnarna kom kvällsljuset och skänkte
denna nakna klippa en förunderlig kolorit. Fåglarna vilade
nu på vattnet, där även deras färger lyste välgörande vackert
och friskt. Våra unga lotsämnen läto oss dock inte hållas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1922/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free