Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
vegetation upp till mellersta Norrland. Desto ovanligare äro
verkliga bestånd, och dessa äro ofta uppblandade med andra
lövträd. En så ren lindskog som denna på Högaholm får
nog med rätta betraktas som en sällsynthet för vårt land.
Deras utbredning är så gott som inskränkt till våra sydliga
kuster samt de större sjöarnas stränder och framför allt öar
i landets södra och mellersta delar. Dessa förekomster äro
endast rester av en fordomdags större utbredning, och raskt
gå de lindskogar som äro kvar sin undergång till mötes.
Vad lindskogarna i Bolmenstrakten beträffar räknas de där
som en sällsynthet. På »Glasberget», en snett emot
Högaholm utskjutande udde, tillhörig det gamla godset Tiraholm,
finner man numera ett större antal lindstubbar täckta med
långa skott. Av dessa avskräckande stubbars stora
dimensioner förstår man, att »Glasberget» en gång måste ha haft
ett gammalt vackert lindbestånd. I detta samband må några
ord om de andra avverkningarna på Tiraholms ägor vara på
sin plats. Under »kristiden» höggs den sista stora ekskog,
som bevarats i trakten genom tiderna, rubb och stubb ner.
Minnet av denna skog, som lär ha varit en verklig lustgård,
skall nog alltid finnas kvar hos de Bolmensbor, som en gång
vandrat under dess kronvalv, och det är så mycket
vemodigare, som de veta, att den enligt naturens lag aldrig kan
växa upp igen. Utmed stranden fingo åtskilliga gamla granar
under samma tid falla för yxan, bland annat en sådan, som
genom sin avstickande höjd i långa tider tjänstgjort som
sjömärke. Många granar voro nu förvandlade till vedstaplar,
som ännu i somras lågo kvar i halvruttnande tillstånd. I
samma skog står ännu en väldig högrest ek (Quercus sessiliflora)
säkerligen en av traktens äldsta. Varför den då icke blev
fälld berodde på att stammen var för tjock och barken för
hård. Att den kunde få stå kvar för sin ärevördiga ålder var
nog ingen som tänkte på. Det är att hoppas, att denna ek
blir fridlyst innan den väldiga såg, som behöves för
avverkningen, hinner att anskaffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
