Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
andsarter, som hittills varit föremål för mycket olika
meningar jägare emellan, framlägges efter en grundlig utredning
förslag till en hel del ändringar, gående ut på att åstadkomma
större enhetlighet med avseende på jakttiderna och största
möjliga fred i skärgårdarna under fåglarnas häckningstid.
Fridlysning under häckningstiden föreslås dessutom för
sex såsom jaktbara ansedda, hittills icke skyddade
simfågelarter, nämligen storskrake och småskrake, tobisgrissla,
storskarv och lom (storlom och smålom).
Björn och lodjur
Frågan om beredande av ett mera betryggande skydd för
den ännu kvarvarande stammen av björn och lodjur har,
såsom man torde erinra sig, först väckts av Svenska
Naturskyddsföreningen. Redan 1914 ingav föreningen
framställning till Kungl. Maj:t om sådan ändring av jaktförfattningarna
att lodjuret i fråga om jakt på kronomark och oavvittrad mark
måtte bliva likställt med björnen (jämf. Sveriges natur 1915
sid. 183 o. fi.), och ett par år senare gjordes av föreningen
hemställan om att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om
total fridlysning av björn under minst 10 år antingen inom
hela landet eller åtminstone inom Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs. Västernorrlands och Jämtlands län (se Sveriges
natur 1917, sid. 155 o. följ.).
I betänkandet refereras de talrika yttranden, som av olika
myndigheter avgivits över dessa framställningar och som
merendels gått i tillstyrkande riktning, varjämte lämnas en
utförlig redogörelse för björnens och lodjurets förekomst i
vårt land under äldre och senare tider samt för den roll de
tilläventyrs ännu kunna spela som skadliga rovdjur o. s. v.
På tal om skottsiffrorna över fällda björnar under vart och
ett av åren 1905—1920 heter det bl. a.: »Ehuru denna
statistik, sammanställd som den är efter skilda, sins emellan
tämligen olika primäruppgifter, icke torde vara fullt
tillförlitlig, ger den dock tydligt vid handen, att, trots björnens
fridlysning inom nationalparkerna och trots inskränkningen av rätten
att jaga björn även på annan kronomark och på enskild mark,
antalet fällda björnar, som strax efter 1912 betydligt avtog, under
senare år åter ökats och numera blivit ungefär lika stort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
