Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
före ikraftträdandet av nationalparkslagen och den nya
jaktlagstiftningen. Då man genom jägmästarnas rapporter vet, att
björnen under senare år avtagit i antal på de flesta lokaler
med undantag av Stora Sjöfallets och Sarjeks nationalparker
och blivit utrotad inom stora delar av Norrbottens län, där
den ännu för ett tiotal år sedan förekom i icke ringa antal,
är det sannolikt, att de relativt höga skottsiffrorna hava sin
grund i en på sina ställen alltmera intensivt bedriven
förföljelse. Särskilt ödesdigra för björnarna tyckas åren 1916, 1917
och 1920 hava varit. Inom Jukkasjärvi revir i Norrbottens
län, där björnantalet enligt överjägmästarens år 1917 avgivna
rapport beräknades till ett 10-tal djur, dödades då 5 björnar
och inom Frostvikens revir i Jämtland, där, såsom ovan nämnts,
björnstammen förut likaledes torde hava uppgått till ett
10-tal exemplar, icke mindre än 6 stycken. Under år 1920 fälldes
och fångades inom björntrakterna i Jämtlands län icke mindre
än 7 björnar. Att en dylik beskattning när som helst kan
medföra total utrotning av den svaga stammen torde varå
lätt att inse.»
Även beträffande lodjuret konstateras stigande skottsiffror
under de senaste åren, något som emellertid enligt de
sakkunnigas mening huvudsakligen torde ha sin grund i den
mot slutet av kristiden intensivt bedrivna jakten. »Särdeles
betecknande», heter det i utlåtandet, »äro de starka fluktuationer,
som lodjursstatistiken under 1900-talet företer, i det att ett år
med relativt höga skottsiffror vanligen följes av flera år, under
vilka ett mycket ringa antal loar skjutits. Erfarenheten har
visat, att dylika växlingar alltid göra sig gällande beträffande
jaktbara djurarter, som stå på gränsen till utrotning.»
Såsom det enda effektiva medlet till den hotade björn- och
lodjursstammens bevarande föreslås total fridlysning under
fem år. Med ett sådant totalförbud bör emellertid följa
skyldighet för staten att lämna ersättning för husdjur och
renar, som bevisligen dödats av björn eller lodjur. Vidare
synes det nödvändigt att den för närvarande medgivna rätten
att å kronofnark även annorledes än i nödvärn döda björn,
som visat sig farlig för människor eller kreatur, bibehålles
och utsträckes även till enskild mark. Dock bör dödande av
dylik »skadebjörn» få ske först efter därtill av vederbörande
överjägmästare inhämtat tillstånd. Till förekommande av miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
