Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
För den, som är intresserad av gammalt, kan jag berätta
att på Fårön, Gottland, hos f. d. fyrvaktare Hjalmar
Söderlund finnes ett museum som huvudsakligen innehåller
fornfynd från Gotska Sandön. Det är visserligen icke vetenskapligt
ordnat, men det ger dock en aning om Sandöns möjligheter.
Nu är det lätt att komma dit, ty nu kan man med automobil
och färja, och sovande, om man vill, tillryggalägga vägen
däremellan och Visby. Där finns flintdolkar, nålar, bronsvikter,
bronsspännen, bernstenspärlor, brakteater, järnsvärd, yxor,
gravurnor, allt från Sandön. Och mycket av allt. Då man
betänker att detta museum är resultatet av en enda mans
intresse och forskariver, en amatörs arbete, säger sig självt
vad en systematisk och vetenskaplig undersökning skulle
bringa i dagen. Och hur viktigt det är att ingen som icke
har de riktiga förutsättningarna, får börja röra i sanden.
På en gammal koppargryta, keutagröyto (gryta att koka
sälkött i) har hr Söderlund gjort anteckningar att den användes
på Sandön, »når de gambio lågo dar langa teider pa
keutafiske (säljakt), nytplockning (nöt-), skipabärgning å rofferei.
Da var de gott te ha e sleik gröyto.»
Den anteckningen säger mycket.
Och härmed önskar jag frid och skydd åt den vågombrusade
Sandön. Måtte dess dyner bindas allt kraftigare till skydd åt
härligheterna därinnanför. Måtte dess skog få susa lika skönt
melankoliskt som hittills, måtte dess timjantuvor alltid rodna
lika härligt som nu. Och måtte jag åter få vada till armarna
i dess blommande ljung. Må dess örnar få sväva ostörda och
deras bo icke hamna i Riksmuseet, som det förra. Jag önskar
frid åt dess väldiga måskoloni och åt dess stora paddor, vilkas
förekomst ännu är mystik. Måtte den sällsynta jätteskalbaggen,
Ergates Faber, ännu få surra i kvällningen och måtte sälarna
ännu i århundraden lägga sig till ro på stenarna nedanför
fyren, medan det mörknar över havet och dyningen sakta
slickar den i solnedgången gyllene sanden. Och frid över alla
de döda, vilkas ben multna i gravarna!
Men åt illasinnade och kallhjärtade inkräktare önskar jag
ofrid. När jag tänker på dem, vill jag fylla deras bröst med
fasor och frammana de rysliga skuggorna av mördade ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
