Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
förspänt. Vintern blev hård. Ibland tänkte man på liket, men
så kunde det gå veckor, innan man åter påminte sig dess
existens. Våren kom, men utan vidare värme. Fyrmästaren
talade stundom om ryssen och undrade om det inte snart
kunde vara på tiden att begrava honom, men saken sköts
upp vecka efter vecka. När gubben fyrmästaren rörde vid
ämnet, brukade fyrvaktar Lilja säga: — »Har han sagt till,
när han kom i land, så säjer han nog också till när det blir
tid att begrava honom!»
Så en kväll när man satt i lugn och ro inne hos
fyrmästaren, rusade pigan plötsligt in, vit som lärft i ansiktet
och skrek att, hon sett en hand som såg mycket vit och
tvagen ut, knacka på rutan alldeles ovanför likkistspikarne,
som fortfarande lågo i sitt hörn.
Gubben fyrmästaren sade lugnt och fridfullt: »Nu är det
tid att begrava ryssen. De tågade ned till liket och funno det
upptöat så att till och med måsarne hade börjat hacka på
halsen och ansiktet. Vid Franska bukten var det han låg.
De gingo tillbaka efter hästen och reste med likkistan ned
för att begrava honom på ryska kyrkogården, där de vid
ryska örlogsångklipperten Wsadniks strandning år 1864 24
drunknade ligga jordade.
Men innan de reste, samlade de ihop allt brännvin som
fanns på ön. Det blev ungefär ett halvstop. Det var nämligen
svårt att tänka sig en hederlig begravning utan brännvin. De
voro 4 man och tömde flaskan innan det bar i väg.
Fyr-vaktar Lilja hade fått i uppdrag att sköta om den rituella
avdelningen av företaget. Han läste ur psalmboken allt det
som skulle läsas, med stor värdighet och allvar. Men under
den tid, som åtgick mellan gravgrävningens början och det
anständiga uppehåll Lilja gjorde efter amen, hade spriten
hunnit verka, Lilja damp ned från de uppskruvade klerikala
höjderna och sade:
Amen! Ja, å låt nu si din jävvel att du ligger, där vi har
lagt dej, å inte går här å spökar å förvillar folket. Ajöss mä
dej, ditt gipshuve! Jaha!
Detta är ju en realistisk historia. Det finns många sådana
från Sandöns äldre tider. Där finns tragiska, sentimentala,
hemska människoöden att skriva om. Mitt material är
överflödande. Jag skulle kunna återgiva den största och samvets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
