Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
män och ämbetsverk från snart sagt hela världen. Av
praktiska hänsyn utvaldes till en början endast det viktigaste och
mest betecknande av detta material för att i knapphändigast
möjliga form publiceras i den 1904 utgivna skriften »Faror
som hota våra naturminnesmärken och förslag till deras
bevarande». Detta arbete, som, blottat som det är på varje
retorisk utsmyckning, i förstone förefaller nästan onödigt
torrt och sakligt men som i själva verket är genomandat av
inre värme och hänförelse för naturskyddets och
hembygdsvårdens idé, har blivit av epokgörande betydelse både i
Tyskland och i utlandet. Här påvisades för första gången
med ovedersägliga exempel huru långt den ursprungliga
naturens omdaning och fördärvande redan framskridit och
här framlades för första gången praktiska förslag till
avvärjande av den hotande fullkomliga förintelsen av de högsta
vetenskapliga, etiska och nationella värden.
Det var Conwentz’ mening att samla och utgiva hela sitt
forskningsmaterial i en stort anlagd handbok för naturskydd,
till vilken »betänkandet» på sätt och vis skulle utgöra en
inledning. Ett digert manuskript förelåg också redan 1904.
Men andra angelägenheter, som icke tålde något uppskov,
arbetet för naturskyddets organisation och utbredandet av
hans idéer såväl inom Tyskland som i utlandet m. m.,
hindrade tills vidare förverkligandet av denna plan. Härtill
kom Conwentz’ nästan alltför stora vetenskaplighet och
grundlighet, som gjorde att han ogärna ville godtaga några
uppgifter utan att själv kontrollera dem på ort och ställe
och eftersträvade en fullständighet, som var ytterst svår att
uppnå, då det gällde en under så stark utveckling varande
rörelse som naturskyddet. Så kom världskriget och lade sin
förlamande hand på naturskyddet liksom på all annan
kulturell verksamhet. Conwentz var dock icke den som
förlorade modet. Så snart sig göra lät, återupptog han arbetet
på den planerade handboken och underhandlade redan med
sin förläggare rörande arbetets tryckning, då de såsom en
följd av krigshushållningen uppkomna nya farorna för den
ursprungliga naturen åter ledde hans verksamhet in på andra
banor.
Härav kom det sig att handboken aldrig blev fullbordad,
vilket förvisso är att beklaga, då redan manuskriptet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
