Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
breda fjärdkedja, så leptitstråkets stora långsträckta öar med
sina kalkinlagringar och sin underbart rika flora, och
utanför dessa ännu ett par kedjor av mindre öar och
småskär-gårdar, skilda av mer eller mindre öppna, långsträckta
fjärdar. Bebyggelsen är här rätt tät, och även om man ännu
inne i leptitstråket kan finna sådana underbara klenoder som
Munkö, den södra skärgårdens vackraste smycke, är det först
ute i den yttersta skärgårdskedjan, som man börjar få ett
intryck av oskärad havsskärgård. Men de stora öarna och
barrskogen gå här nästan ända ut, blott här och där
skymtar en ljusgrön björkskogsö eller en grå kalskärgård. Det
är först när man kommer norr om Sandhamn, som
skärgården på allvar byter karaktär.
Om vi lämna de stora allfarvägarna och från någon av
ångbåtslinjernas yttersta ändpunkter mellan Sandhamn och
Rådmansöhalvön styra ut till havs, dröjer det inte länge,
innan vi finna oss försatta till en helt ny natur. De stora,
mörka, barrskogsklädda öarna, de trånga fjärdarna och
sunden, villorna, bryggorna, strandskoningarna och badhusen,
allt detta, som för genomsnittsstockholmaren ger skärgården
dess karaktär, har försvunnit. Och ändå är skärgården inte
slut som nere i söder. Framför oss öppnar sig en vid
havsyta, men vid horisonten skönja vi vad vi kanske først ta för
några ensamma utkobbar i fjärran.
Men utkobbarna växa till skärgårdar, och nya blå bucklor
dyka ständigt upp vid horisonten. Och även dessa bli i sin
ordning till skärgårdar, grönskande och sjudande av liv men
utan den mörka barrskogssilhuetten och utan en bofast
människa, kanske på sin höjd med några ensamma och övergivna
stugor — medan alltjämt nya och åter nya ökonturer i deras
ställe stiga blånande ur havet. Så kunna vi segla i dagar.
Det är som om det aldrig skulle ta slut. Det är inte längre
en skärgård vi segla fram igenom. Det är inte ett hav. Det
är ett hav av skärgårdar.
Finländarna kalla den vida övärlden mellan Åland och Finland
för Skärgårdshavet. Namnet är vackert och uttrycksfullt. Skulle
vi inte kunna utsträcka det även till denna övärlds
motsvarighet på uppländska sidan? Det uppländska skärgårdshavet.
Från Svartlöga till Svenska Högarna och Skarv, från
Hårsten till Söderarm och Håkanskär sträcker det sig obrutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
