Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
aldrig så lång tid av året, när vederbörande jaktherrar under
den tillåtna tiden äro oförhindrade att verkställa hur stora
masslakter som helst. Och att sådana verkligen kunna
förekomma (icke från skärgårdsbefolkningens sida utan från
stockholmsjägarnas) torde icke kunna förnekas.
Som så mycket mera glädjande måste det då anses, att
skärgårdshavets fågelliv, tack vare ett i vårt land hittills
enastående storslaget privat naturskyddsföretag, numera fått
åtminstone en fristad, där det åtnjuter totalt och fullt effektivt
skydd. År 1920 begärde och erhöll direktör Kurt Heinecke
fridlysning, även omfattande landstigningsförbud, för de av
honom arrenderade skärgårdarna Björkskär och Lilla Nassa,
och genom strängt genomförd vakthållning har också denna
fridlysning i motsats mot de flesta andra blivit fullt effektiv.
Under de tre år fridlysningen varat, har fågelstammen
tredubblats, och dessa skärgårdar höra nu till skärgårdshavets
rikaste fågelskärgårdar. Tack vare att det skyddade området
omfattar såväl en typisk björkskogsskärgård som en
omväxlande kalskärgård med goda häckplatser för tordmular och
grisslor, är fågellivet också ovanligt representativt.
I detta sammanhang bör även omnämnas det skydd, som
av ägarna utövas i några av de skärgårdar, som undgått den
ödesdigra splittringen på många ägare och som ännu ägas
av ett fåtal skärgårdsbor av den gamla stammen med
ansvarskänsla och förståelse för skärgårdshavets natur. Främst gäller
detta den stora Söderskärgårderi (Lygne skärgård), vars ägare
hålla vakt under häckningstiden och vilken f. n. torde vara
skärgårdshavets rikaste fågelskärgård. Enligt uppgift räknades
där år 1921 icke mindre än 1,100 ådor på ägg, ett annat år
1,800. Även Gillöga bör nämnas som exempel på hur en
skärgård genom intresse från ägarnas sida i ovanligt hög
grad bevarat sitt rika fågelliv.
Vad kan då göras för att i möjligaste mån bevara
skärgårdshavets nuvarande natur åt eftervärlden?
Att den mest effektiva vägen här som alltid skulle vara en
stor nationalpark, är ju självklart — naturligtvis förutsatt att
denna fick vad våra nationalparker ännu sakna, nämligen
bevakning. En sådan nationalpark, omfattande Norrpada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
