Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
bryta slättens enahanda, äro nog lämningar av markens
forntidsdräkt, men det är slitna och förblekta flikar. Ty odlingen
har också sträckt sin hand in över den obrutna marken;
människorna ha röjt och gallrat för att få en öppen
slåtteräng, eller deras kreatur ha under århundraden fått beta de
små ängsbackarna. Men efter sekellång utarmning äro dessa
lövängsbackar ännu rika, och vi ana vad de varit.
Fastän till och med slättskogarna på detta sätt förändrats
genom odlingen, finnas ännu mitt i slättlandskapet fullkomligt
ursprungliga marker. Det är i sänkorna, där sidläntheten
hållit odlingen tillbaka. Agtuvorna och orkidéerna därnere
ha varken lockat slåtterkarlar eller kreatur, och därför äro
kärren än i dag, där inga diken grävts, helt och fullt
desamma som när höjningarnas forntidsskogar vällde ned
omkring dem. Så länge bättre marker ännu funnos tillgängliga
för odling, var sidläntheten nog att frälsa dessa kärr. Men
till slut kom också deras tid. De små fläckar av den
väl-belägna marken, som plogen ännu sparat, giva betesmark
åtminstone, men kärren giva intet. Och ett stycke mark, som
ej på något sätt kan begagnas, är en nagel i ögat på
människan, som har begärelse till allt.
För mindre än ett femtiotal år sedan voro sankmarkerna
ännu många i slättbygden. När litet längre fram i tiden
lokaluppgifter samlades till Kindbergs Östgöta flora, hade
man allmänt börjat dika och uppodla kärren, och sedan dess
har det gått snabbt mot slutet. Vad Kindberg förutsäger
i ett slutord till sitt arbete besannas just i våra dagar. Han
skriver om Östergötlands silurslätter: »Detta område utmärkes
dels af de bördiga åkerfälten, dels af kärr, mossar och
fuktiga ängar, hvari åtskilliga egendomliga växter påträffas:
somliga af dessa äro sådana, som egentligen tillhöra vårt
lands fjälltrakter, andra häntyda på en likhet med södra
Sveriges flora. Genom landets tilltagande uppodling blifva
många af dessa växter allt mera sällsynta och torde kanske
i en ej aflägsen framtid blifva utrotade.»
Det är de sista oberörda naturstyckena som med kärrängarnas
uppodling försvinna. Men icke nog med detta. Det är en form av
markens liv som här för alltid utplånas från Östergötland och
från allt Sveriges land. Här dör en egenartad värld, och ännu
en sida av den svenska naturen har därmed gått förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
