Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARTSIA ALPINA I EN TUVA AV ÖCHOENUS FERRUGINEUS
F(")HF. FOTO 19 22
Jordmånens kalkrikedom synes vara nyckeln till kärrflorans
egenart. Ostgötasilurens karaktärsväxter kunna delas i två
grupper. Den ena utgöres av sådana, som under alla
förhållanden fordra kalkrik jordmån. Mot dessa absolut
kalkbundna växter står den andra gruppen, vars medlemmar
visserligen här men icke inom hela sitt utbredningsområde
äro kalkbundna. Till denna fåtaliga och omstridda grupp
höra några av de nordliga och sydliga örter, som stämt
möte här på silurgrunden. Beträffande dessa växter ser det
ut som om kalkrikedomen förmådde ersätta andra för deras
trevnad nödvändiga faktorer, vilka saknas i mellersta Sverige.
Där dessa faktorer finnas, kunna således villkorligt
kalkbundna växter trivas gott även på mindre kalkrik mark.
Efter den stora landisens tid levde i södra Sverige en flora
av subalpina växter. Men när värmen senare steg och drev
dem till fjälls, kunde några få hålla sig kvar — så
dvärgbjörken på de stora mossarna och Bartsia inom
kalkområdena. Den senares artnamn alpina visar hän på dess
egentliga hem. På svenska heter den svarthö, och i våra
fjällängar är den en av de vanligaste örterna. Men. utanför
fjällen växer Bartsia numera blott i de gotländska och öst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
