Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
1 meter, varefter de böja av i vindriktningen, d. v. s. åt
öster. Dessa små träd synas vegetera huvudsakligen genom
det oformliga virrvarr av grenar och blad, som utbreder sig
över stora ytor runt stammens nedre del, och som tyckes
vila direkt på sanden. Här försiggår blomningen ytterst
rikligt, och frukterna bliva stora som små körsbär och hålla i
genomskärning 15 x 12 mm. Kronan är ofta merendels
förtorkad. Dessutom finnes hylle (Sambucus nigra), som
synes trivas väl och har stammar av ända till 44 cm. i
omkrets. Likaså förekommer vildros.
På sanddynens läsida finna vi samma träd- och
buskvegetation, vilken här på grund av skyddet för vinden företer
mera normala former. På plana marken innanför sanddynen
utbreder sig en mager gräsmark med betydligt mera mossor
i bottenskiktet. Här växa Draba verna, Hieracium sp.
Nardus, Pulsatilia vulgaris (massvis), Psamma (enstaka), Viola
tri-color m. m. Under Cratœgus-buskarne har jag funnit stora
livskraftiga bestånd på flere 100-tals exemplar av Adoxa, som
här växer på rena sanden så tätt, att den bildar ett
homogent grönt täcke. I kanterna av beståndet, där Adoxa står
mera gles, finnas inblandade exemplar av Corydalis pumila
och C. intermedia. Under andra buskar har Corydalis fått
övertaget och vuxit tätt i 100-tals individer, endast i sällskap
med några enstaka exemplar av Anemone nemorosa och Ficaria
verna, som på denna plats förekommer rikligt och för det
mesta är försedd med groddknoppar i bladvecken. Det synes
i första hand egendomligt, att så utpräglade skogsväxter som
Adoxa och Corydalis kunna finna fuktighet nog för sin
trivsel på rena sanden, som här under buskarne är alldeles fri
från fuktighetsbindande mossor eller löv, vilket senare
omedelbart bortföres av vinden. Huvudsaken för dessa båda
arter tycks varå, att de ej utsättas för direkt solbelysning
och att de slippa att kämpa med för många inkräktare om
utrymmet. Båda arterna utbilda sig till verkliga jätteformer.
Under dessa buskar har jag på våren funnit jämväl
Polygonatum officinale, dock endast sparsamt. På hösten växa
under buskarne endast Geranium robertianum (i rena bestånd)
Stellaria media, Sedum Telephium (täml. rikl.) samt Urtica
dioica. Bland slånbuskarne, som på dynens läsida bilda små
snår, har jag även påträffat några enstaka exemplar av Rubus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
