Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
FIG. 4. SANDDYNENS AVSLUTNING I SO.
PÅ TOPPEN OCH TILL VÄNSTER EK-KRATT, TILL HÖGER VIT SAND
FÖRF. FOTO OKT. 19 22
divergens ciliatus, samt enstaka tuvor av Calamagrostis
epigejos.
Sanddynens avslutning i sydost hyser den mest intressanta
vegetationen. Här gränsar dynen i norr och öster till sedan
länge odlad jord. I söder övergår dynen i ett mindre
område ouppodlad, mager sandmark fläckvis bevuxen med Salix
repens (bild 4). I övrigt finnes här samma sandmarksvegetation
som på dynens läsida. Under några låga ekar har jag
antecknat Corydalis pumila och C. intertnedia (rikl.), Geum
rivale (sparsamt) samt närmast utanför och omkring ekarne
Vicia sepium (rikl.) i sällskap med Artemisia campestris,
Pim-pinella Saxifraga, Saxifraga granulata, Thymus serphyllum,
Vicia lathyroides och Viola tricolor. På hösten förekomma
under dessa buskar endast Geum rivale, Geranium
robertianum och Stellaria media. På sanddynens topp och
nordsluttning finnas en mängd representanter för lövängsfloran, såsom
al, asp, ask, ek, hassel, hagtorn, rönn, slån, vildapel, vildros
och vildkaprifol. Ek (Quercus robur) hassel och hagtorn
dominera. Att meddela deras exakta antal låter sig icke göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
