Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
MÅNNE MÄNNISKORNA ÄRO ATT LITA PÅ?
E. HOLMEN FOTO
ännu en björnhona för den tappre jägarens kula. Hennes
två ungar såldes till ägaren av en sjunde klassens cirkus. —
Finnes nu någon björn kvar uppe i Sonfjällets klyftor
och dalar, är han utrotad eller har han måst övergiva sina
fäders viste sedan heden hös? Ja, på dessa frågor får
framtiden lämna svar. — — —
Den vildaste och mest otillgängliga av Oviksfjällens i
Jämtland alla utlöpare kallas Gråberget. Här hade också
björnen en av sina sista tillflyktsorter. Även här kunde det
hända, att han rev något kreatur, men folket tog det med
jämnmod, och ingen nödgades gå från gård och grund för
den sakens skull. Så kom det till Fjällsågen där i trakten
två väldiga nimrodar, och dessa sågo noga till, att Nalle ej
förökade sig. Nu för ett par år sedan fick man visshet om
att det fanns en björn kvar i Gråberget. Saken var den, att
under älgjakten går folket man ur huse i socknarna
däromkring, var och en med sin »remitångar», »kvärnhusgeveder»,
eller kanske det nu är mausern, som slänges på axeln. Allt
nog, i dessa dagar vina och vissla kulor överallt där i fjäll-
10 — Sveriges Natur 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
