Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ätits av modern — ett inom flera däggdjurssläkten och arter
ofta iakttaget förhållande. Antalet på Skansen födda loungar
kan därför ej gärna sättas lägre än till 40. Flera av dessa
ha gått till utländska zoologiska trädgårdar.
En vacker sommarafton sutto härinne i mitt arbetsrum
ett par zoologvänner. Samtalet hade kommit att röra sig
om den på annat ställe i denna bok omnämnda tama
järv-honan Maja, då plötsligt en lounge hoppar upp i soffan till
den ene vännen, lägger sig i hans knä och spinner helt
belåtet och förtroligt. Det var ej utan att det näpna djurets
uppträdande väckte en viss överraskning hos de lärda mannen,
fullständigt oförberedda som de voro på dess existens
överhuvudtaget. Denna lo blev mycket hastigt tam, sprang ut
och in genom fönster och dörrar och visade tydligt sin insikt
om vart han hörde. Den kunde långa stunder vara sysselsatt
med att leka med en hopknycklad papperstuss, en stor
glaskula eller annat rullbart föremål och liknade därunder i hög
grad en kattunge i uppträdande och åtbörder. Inträdde
härunder någon främmande person, sprang han som en blixt och
gömde sig i ett mörkt prång mellan väggen och pianinot.
Därifrån var det ej så lätt att få fram honom, om man ej
ville slå an en ton, på en bastangent förstås, i vilket fall han
rusade ut som en oljad blixt. Annars kunde han ligga
stilla därinne i prånget i både en och två timmar. Då jag
på aftnarna ofta satte mig ute på förstukvisten för att efter
slutat dagsverke ta del av tilldragelserna ute på världsteatern,
kom lon också ut ur våningen och lade sig på bron vid
mina fötter. Vid ett sådant tillfälle fick jag en blodig erinran
om alla lodjurs nervösa läggning. Under en dylik idyllisk
stund öppnades grinden framför bostaden, och med ett högt
rop av förtjusning vid åsynen av det vackra djuret rusade
en liten flicka mot oss. Alldeles vettskrämt hoppade djuret
upp i mitt knä. Då jag lugnande ville stryka den rädda
varelsen, fick jag handen illa sargad av hans skarpa tänder
och vassa klor.
Lon tillhör de djurarter, som av ödet tyckas vara dömda
till utrotning i vårt fosterland, vilket dock även är hans.
För varje år går det snabbt utför med honom, om det ock
ännu fälles något exemplar varje år. Detta omförmäles för
övrigt i tal och skrift med en viss anstrykning av triumfe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
