- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1923 /
151

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

rande stolthet, någonting så där att: »där ser ni, där hör
ni; kom ej och påstå, att den är utrotad ännu!» Så har
det åtminstone förefallit mig. Naturskyddsrörelsens män ha
upprepade gånger gjort framställningar och uttalanden i denna
sak, utan att dock mötas av någon vidare förståelse. Det
gäller dock för dem att icke förtröttas. Helt nyligen lästes,
att holländska regeringen förbjudit all jakt på och fångst av
kungstiger på de ostindiska öarna. När blir det förbjudet
att utrota vår egen nordiska tiger?

Lons alla rörelser äro präglade av värdighet och allvar;
till och med hans lekar verka mer uppvisning av en
utomordentlig skicklighet än något som förnöjer det egna sinnet.
Denna skicklighet kommer särskilt till synes, om man kastar
in i buren en nyss dödad kanin, kyckling eller dylikt. Lon
hugger genast detta byte, börjar på kattors sed leka med
detsamma och presenterar sig som den fulländade
jonglören. Den döda djurkroppen flyger och far upp och ned i
buren, kastad och åter mottagen av lons starka, skickliga
tassar, för att till slut under gravligt allvar styckas sönder
och försvinna i lomagens djup.

Under februari, mars, ända in i april kan man på Skansen
om aftnarna och kvällarna höra lodjurens starka, grova,
långdragna läte, någonting emellan fjällrävens skällande och
vargens tjut. Några dagar före ynglandet drar honan sig
tillbaka in i grottan, där hon iordningställt ett läger för de
väntade små. Här förblir hon oavbrutet även under de
närmaste dygnen efter ungarnas födelse, som inträffar omkring
tio veckor efter parningen. Dessa födas som bekant blinda
och bli ej fullt seende förrän på 16:e dygnet. De små
lo-ungarna låta ofta höra ett ganska starkt gnällande eller
pipande läte. Modern vårdar sina små med oöverträfflig
ömhet. Under de tre, fyra första veckorna ser man aldrig
till dem, och om de sedermera komma ut i buren, bär modern
åter in dem vid minsta tecken till oro. Sedermera blir även
hon lugnare och ägnar nu sin mesta tid åt att leka med de
näpna ungarna. En gång var även hanen inne i buren, då
ungarna föddes, och låg de första nätterna inne i grottan
hos familjen. Då dessa blivit något mera försigkomna, var
han nästan lika intresserad av sin avkomma som modern,
lät de små klänga och klättra över sig, där han låg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1923/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free