Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
av representanter för sex av saken
intresserade föreningar och med
uppgift att verkställa utredning
och framlägga förslag i ärendet.
Kommitténs förslag, som
grundades på sakkunniga
undersökningar av olika trakter, gick ut
på att man på statens mark
borde låta avskilja ett
sammanhängande nationalparksområde
av så stor utsträckning som
möjligt, förslagsvis 100—400 km.2
För att få en lämplig
begränsning av området kunde eventuellt
därmed förenas även i enskild
ägo varande mark. Platsen borde
väljas så, att å densamma skulle
förekomma såvitt möjligt alla i
landet förefintliga landskaps- samt skogs- och vegetationstyper.
I samband med förenämnda initiativ i naturparksfrågan
väcktes en märklig, vittsyftande motion inom Sällskapet för
Finlands geografi. På årsmötet 1904 höll sällskapets
sekreterare och själen i hela dess verksamhet, professor J. A.
Palmén, ett föredrag, som sedermera i broschyrform på båda
inhemska språken: »Om naturskydd, ett upprop till
allmänheten i Finland» spriddes vida omkring.
I detta sammanhang kan nämnas, att prof. Palmén redan
långt tidigare offentligt givit uttryck åt tankar, som intimt
höra samman med modern naturskyddsuppfattning. I en kritik
av ett 1898 avgivet jaktlagsbetänkande hade han nämligen
bl. a. framställt förslag om inrättande av fridlysta
reservationer, där villebrådet fritt kunde utveckla sig och från vilka
det sedermera kunde sprida sig till andra trakter.
I nu ifrågavarande föredrag och upprop framlade han vid
sidan av naturparkssträvandena, som Palmén hoppas se
definitivt realiserade, ett förslag till naturskydd i mera vidsträckt
mening. Vad Palmén närmast eftersträvade var en
inventering i Conwentz’ mening av naturminnen genom den upplysta
allmänhetens förmedling. Ett dylikt arbete kunde omhänder-
J. P. NORKLIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
