Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
J. A. PALMEN
tagas av sakligt intresserade, som
för ändamålet sammanslöte sig
till en egen förening för
naturskydd.
Bakom Palméns betydelsefulla
och vittsyftande initiativ ställde
sig Sällskapet för Finlands
geografi, och intresserade fackmän
sammankommo för att medverka
vid förslagets genomförande och
stabilisering, men allt detta ledde
lika litet till något praktiskt
resultat som de tidigare framkomna
initiativen i naturparksfrågan.
I april 1907 tillsatte senaten
en skyddsskogskommission
iforst-ligt-ekonomiskt syfte. Inom denna
togs även frågan om naturparker
upp och ledde nu till ett förslag med positivt innehåll. I sitt
1910 avgivna betänkande föreslog kommittén nämligen, att
Palastunturitrakten samt Pyhätunturiområdet i Kemijärvi skulle
avskiljas till naturparker, varjämte särskilda områden i Kuusamo
borde fredas, tills en närmare undersökning hade klargjort de
lämpligaste gränserna för en tredje därstädes tilltänkt naturpark.
Ehuru detta betänkande icke heller ledde till åsyftat resultat,
har det dock ej spårlöst runnit ut i sanden. Den
omsorgsfullt verkställda undersökningen å ort och ställe, som föregått
de gjorda förslagen, bildade en solid grund för vidare utbyggnad
av de länge närda planerna på skapandet av fridmarker genom
försatta forskningar i ödemarkerna och offentliga uttalanden i
frågan. Så ingår i Geografiska föreningens tidskrift år 1911 en
längre uppsats, »Naturparker ute och hemma», vari författaren,
professor J. E. Rosberg, efter en historik av frågans utveckling
utomlands och i Finland, fastslår det oundgängliga kravet på
att naturparkssträvandena äntligen bringas till sin lösning.
I december 1912 inbjöds professor R. Sernander av
Geografiska Föreningen i Finland till Helsingfors för att där
hålla ett föredrag om naturskyddet i Sverige och för att hans
kolleger skulle få tillfälle att rådgöra med honom om ordnandet
av det finländska naturskyddsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
