Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsakas av en hel del växter, såsom gulmåra, svensk luzern
(Medicago falcata), bergknopp (Sedum rupestre), och, särskilt
i kanterna av alvaret, blomma de låga snåren av tok
(Potentilla fruticosa) rikligt en stor del av sommaren. Blåblommiga
växter kunna även göra sig gällande, till exempel blåklocka
och ax-ärenpris (Veronica spicata).
Sedan eftersommarens regn fuktat marken, sker en ny
färgförändring. De blommande växterna äro ej nog talrika eller
framträdande för att öva något större inflytande på
markfärgen, men marken börjar att grönska. Grästuvorna skjuta
nya blad. Mosstäcket sväller, och mossornas blad, som under
torkan suttit tryckta till stjälkarna, böja sig utåt, så att deras
ytor framträda. Frön av en hel del vårväxter ha bragts till
groning, och de -små plantorna ge upphov till fläckar av
späd grönska.
Alvarflorans rariteter
Av alvar-florans bekanta, märkvärdiga växter hålla sig de
flesta tämligen i skymundan. En del av dem äro emellertid
ganska nyckfulla av sig. Ettåriga arter kunna vara stora
sällsyntheter det ena året men lätta att anträffa ett annat,
och en del fleråriga arter blomma ibland mycket dåligt, ibland
rikligt. Detta står nog i samband med det, som är
framförallt märkvärdigt med dessa växter, och som är orsaken till
att de blivit i så hög grad föremål för botanisternas intresse,
nämligen deras utbredningsförhållanden.
Alvar-växterna äro stora sällsyntheter i den nordiska floran.
Många finnas blott på den öländska eller gotländska
alvar-marken. Men var finnas de utanför det nordiska floraområdet?
Den intressantaste alvarväxten är nog den lilla oansenliga
dvärgsutten (Plantago tenuiflora). Vissa år har man ingen
svårighet att finna den, om man på senvåren eller
försommaren noggrannare skärskådar vegetationen i små, grunda
sänkor, där marken håller sig något fuktig ett stycke in på
försommaren. Den växer oftast i en matta av mossor, gul
fetknopp, hälleknopp och dvärgartad krypven. Så gott som
alltid uppträder den tillsammans med råttsvansörten (Myosarus
minimus), vilken den kan likna i så hög grad, att ett
misstag nästan är ursäktligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
