Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dvärgsutten finnes på Stora Alvaret är nästan en gåta.
Den är nämligen egentligen hemmahörande på Sydrysslands
och Ungerns stepper, där den växer i kanten av små
salt-vattenspölar, och utanför stepperna finnes den
ingenannanstädes än på Ölands älvar. Egendomligt är ju, att den kan
trivas där, och att den har kunnat komma dit. Vad det
senare beträffar, kan man våga en gissning: Den har förts
dit någon gång av skrattmåsarna, som talrikt häcka på alvaret
och på vintrarna hålla till på ungerska pustorna.
I alvar-floran ingå även andra fullgoda stepparter.
Tillfälligtvis kan den sydosteuropeiska ull-smörblomman
(Ranunculus illyricus) uppträda på alvaret, men denna arts egentliga
växplatser på Öland äro av annat slag. Ett par sibiriska
stepparter äro däremot äkta alvarväxter, sten malört (Artemisia
rupestris) och renfane-malört (A. laciniata). Dessa tillhöra
alvarets höstflora. Den förra växer allmänt på det »skarpaste»
alvaret, gärna i skydd av får-svingelns tuvor; den senare är
ej sällsynt i mera frodig, ängsartad vegetation, men det är
ganska sällan den blommar.
Dessa bägge arters förekomst på alvaret är lika gåtfull
som dvärgsuttens. Medan de ha vidsträckt utbredning i södra
Sibirien, äro de nämligen stora sällsyntheter i Europa.
Ren-fane-malörten finnes endast och mycket sparsamt på tre eller
fyra ställen i östra Centraleuropa. Stenmalörten finnes på
Gotland, på ett par ställen i mellersta Tyskland och något
i västra Estland. Förklaringen till dessa liksom flera andra
likartade växtförekomster på alvaret får man nog söka däri,
att arterna fordom, under geologiska perioder, som hade att
bjuda dem mera gynnsamma yttre förhållanden, hade en större
och mera sammanhängande utbredning.
Alvar-floran räknar flera arter, som ha stor utbredning i
sydöstra Europas stepptrakter, men som dessutom finnas i
delar av Mellaneuropa, särskilt i öster. Hit höra bl. a. alvarets
lilla näpna viol, dvärgviolen (Viola pumila), färgmadran
(Asperula tinctoria), gull borsten (Aster linosyris), grå-fingerört
(Potentilla arenaria), knölgröe (Poa bulbosa) och praktbrunört
(Prunella grandiflora)
De nyssnämnda malörts-arterna kunna sägas tillhöra ett
sibiriskt element i alvar-floran. Till detta element höra även
ett par arter, som ej förekomma på de egentliga stepperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
