Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
FIG. 4. STORA ALVARETS STÖRSTA »MOSSE»,
MÖCKELMOSSEN, HÖSTEN 1917
I BAKGRUNDEN EN HOLME, UPPBYGGD AV TORV
FÖRF. FOTO 3). 28/« 1911
lavrika solvände-samhället. En hel del örter uppträda här,
såsom såpört (Oypsophila fastigiata), bergknopp (Sedum
ru-pestre), små- och grå-fingerört (Potentilla Tabernaemontani och
arenaria), backtimjan, humleväppling (Medicago lupulina),
sandviol (Viola rupestris), harväppling (Anthyllis vulneraria),
blåklocka, fältmalört (Artemisia campestris), stenkrasse (Hutchinsia
petraea), bergskrabba (Olobularia vulgaris) och tulkört
(Cynanchum vincetoxicum).
När en tunn morän eller låg strandvall ligger på
kalkhällen, är vegetationen frodigare. Här möta vi alvar-ängen.
Den är alvarets artrikaste vegetationstyp. Den kan vara av
olika sammansättning allt efter markens fuktighet. Älväxing
(Sesleria coerulea) bildar samhällen på jämförelsevis fuktig
mark, medan ängs- och luddhavre (Avena pratensis och
pubescens), får- och röd-svingel, dallergräs, vårbrodd,
flen-kampe (Phleum Boehmeri) och ytterligare några till
sammansätta gräsmattan på torrare mark. I bägge dessa typer upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
