Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
väl den besvärliga röjningen och stubbrytningen var
undangjord, kunde plogen sättas i en svart, lös mylla av den yppersta
beskaffenhet, den högt uppskattade alkärrmyllan.
Så fort har det ej blott i Uppland gått med de nu behandlade
uppodlingarna, utan även annorstädes, att det typiska alkärret
blivit en av den syd- och mellansvenska naturens största
sällsyntheter.
Av så mycket större värde är det då att kunna berätta att
mitt inne i Uppland finnes ännu i dag ett alkärr, kraftigt och
typiskt utbildat och i högönsklig välmåga. I Upsala Nya
Tidnings julnummer 1923 har det skildrats, och det är denna
skildring vi här med tidningens benägna tillstånd reproducera.
Genom sydvästra delen av Alsike socken stryker från
Årby-och Hagelstenagärdena en dalgång fram i sydvästlig riktning
ner mot Alsike kyrka. Den genomdrages av en bäck, nu
reglerad till en kanal. Av den ursprungliga växtligheten
kvarstår i nedre delen endast några starrängar och på sidorna
några rester av ett alstrandssnår. Då man kommit upp till
Rickebasta gård, förändrar sig emellertid situationen. Man möter
en ytterst tät, sumpig skog, omslutande en nu igenväxt sjöhåla.
Vi tränga in i skogen och befinna oss i Rickebasta träsk.
Det är som i en annan värld vi nu kommit in. Allt är
så högtidligt stilla och tyst. Växtvärlden är ej särskilt artrik,
men dess bestånd nästan tropiskt yppiga. Vattnet och skogen
smälta samman till enheter, vilka kanske ha sina närmaste
motsvarigheter i Floridas sumpcypresskogar. Och i Olof
Thunmans teckning (se försättsplanschen nr 4), som är gjord
under förra höstens starka högvatten, framträder likheten
nästan förbluffande.
Då vi orienterat oss i den täta och mörka djungeln, som
t. o. m. en strålande högsommardags solljus har svårt att
genomtränga, finna vi att den enkelt och naturligt låter fördela
sig på några få vegetationstyper: vassen, högstarrängen,
videsnåret, alkärret, granskogen samt källmyren.
Vassen och högstarrängen utfylla nu den vattenspegel,
vilken generalstabsbladet av år 1867 utsätter som sådan.
Några exemplar av grodbettet (Hydrocharis morsas ranœ)
från den tiden kämpa ännu för livet. Vassen är mycket hög,
väl två meter, och så tät att det fordras särskild möda att
kämpa sig fram genom densamma. Kring stänglarnas bas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
