Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
skeende landhöjning vid tiden för dessa grytors bildning och
närmast därefter, varigenom detta parti skyddats för
långvarigare åverkan av havet. Fig. 5 företer alltså en från
geologisk synpunkt ganska intressant bild.
Berggrundens betydelse för jättegrytbildningen bekräftas
ytterligare, om man undersöker förhållandena vid den stora
dioritgången, som vi sågo på fig. 3, och dit man kommer,
om man fortsätter i riktning mot den i bakgrunden å fig. 5
synliga bergkullen. På den tämligen homogena dioritens yta
synes ingen utbildad jättegryta. Men i samband med
sprickbildningar, som markera kontakterna mellan dioriten och gnejsen,
anträffas jättegrytor på båda sidor om gången. Såsom
utbildade i två helt olika bergarter te sig dessa grytor nog så
egendomliga.
Vi förflytta oss nu till mellersta delen av det treuddiga
strandpartiet å fig. 2. Härtill krävas åtskilliga omvägar, såvida
ej det rätt ovanliga förhållandet äger rum, att man kan komma
dit med båt. Där påträffa vi en annan av Stenviks
sevärdheter: de submarina jättegrytorna, undervattensgrytorna.
Åtskilliga sådana finnas, däribland de största jättegrytorna på denna
lokal. Vi stanna vid den intressantaste och vackraste bland
dem, som vi se å fig. 6. Bilden är tagen vid det tillfälle,
då dessa grytor »upptäcktes» och då förhållandena voro
gynnsammare än vid något annat mitt besök vid Stenvik. Fastän
vattenståndet då var mycket lågt och havet ovanligt stilla,
var dock den yttre delen av jättegrytans nästan cirkelrunda
rand övertäckt av vatten, så att den blott svagt framträder
på bilden.1 Diametern är 2.5 m.; bottnen är täckt av stora
stenar, som hindra mätning av det verkliga djupet. Man
kunde komma ned till c:a 1.4 m. Hur kraftig havets verkan
ännu är i denna jättegryta, kan man se därav, att tångranden,
som annars finnes även i den mest utsatta bränningszonen,
är alldeles borta i själva »svängen» i grytans mynning. Även
på väggarna under vattnet finnas endast spridda, förkrympta
tångexemplar. Men så mycket bättre kan grytans form
iakttagas också i de vattenbetäckta delarna. Små, sirliga Sertularior
bekläda ymnigt väggarna, på sina ställen så tätt, att de bilda
vita, mossliknande täcken. Lyckas man få se denna jättegryta
1 Jättegrytans inre syntes med all tydlighet genom det klara vattnet, men kameran
har vägrat återgiva det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
