Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Sommardagar som
denna, när luft och
vatten tävla i klarhet och
solen bränner, förstår
man bättre än någonsin,
att Marstrand blivit
kallat »Nordens Madeira»,
och liksom den blida
sydländska ön är ju
även vår nordiska klippö
med sitt milda klimat
hälsobringerskàn i
havet. De mäktiga
klipphällarna, som nu ligga
badande i ljus runt om
oss, upptaga i sig solens
värme och avgiva den
sedan åter långsamt, så
att kvällarna och
nätterna mången gång äro
ljumma som på ett
sydligare luftstreck. Och
icke ens vintern jävar
liknelsen med Madeira, enär det av^golvströmmen uppvärmda
havet gör även den årstiden relativt mild.
Här ute i havsbandet är vattnet aldrig riktigt stilla. Alltid
sorlar och skvalpar det något, om än helt svagt under
vindstilla dagar. Där det ej är allt för djupt, ser man
tångskogar vagga, granna sjöstjärnor och blåvioletta musslor
skymta fram och rovgiriga krabbor komma krypande bland
snäckor och stenar.
Men hur olika blir inte allt, då stormen ryter! Vita av
skum, som yr likt snö omkring dem, bryta då vågorna
dånande mot skären och skölja högt upp över dem, och där
man kanske kort förut kunnat sitta helt lättjefullt och trygg,
där vore det nu en säker död att drista sig ut. Men när
så stormen saktat av och vågorna åter lagt sig till ro, då är
det inte mycket mer än de vattenfyllda groparna och hålorna
i klipporna, som skvallra om hur högt upp brottsjöarna
verkligen nått för att kunna lämna efter sig dessa många
»NÅLSÖGAT» EMIL BÄCKLIX FOTO AUG. 1 9 1 ">
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
