Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
miniatyrhav med snäckor och färgrika alger i sina små
djup.
Men låtom oss återvända, även nu passerande förbi »Muren»,
dock i stället för att taga av åt fästningen denna gång
följande en annan väg. Förbi S:t Eriks damm, vars mörka
vattenspegel upplivas av några vita näckrosor, komma vi till
en liten sluttning, som för oss ned i S:t Eriks park. Den
ligger som i en sänka, skyddad av klippor, och här ha
naturen och människorna samarbetat, tills resultatet blivit vad
det nu är: en vacker, lummig lund av olika trädslag, både
barr- och lövträd, där man även de varmaste dagar finner
skugga och svalka och i blåsigt väder skydd mot vinden.
Strax ovanför parken, uppe i bergssluttningen, ligga S:t
Eriks grottor, två klippgrottor. I den större av dem, som
mäter 4 meter i höjd och går ett 10-tal meter in i berget,
ha flera flintfynd blivit gjorda.
Helt nära härintill finnes en liten källa kallad »Offerkällan».
Under århundraden har den ansetts helig och dess vatten
betraktats som hälsobringande, och när den på 1860-talet
upprensades, fann man en hel del mynt på dess botten, vilka
ikastats som offergärd.
Det går en vacker promenad härförbi uppöver bergen
bort mot den lilla staden, men vi vända tillbaka ned till S:t
Eriks park och följa sedan en stig, som utefter stranden
slingrar fram mot samma mål. Luftiga, vita buketter av
strand-tarald (Silene maritima) och av den blyga, men
graciösa bergnejlikan (Silene rupestris) kanta vår väg, och
överallt gnistrar i solskenet »kattsilvret» eller, såsom dess mera
vetenskapliga namn lyder, glimmern mot oss ur berget.
Stigen klättrar upp till krönet av klippor, som stupa nästan
lodrätt mot vattnet, och leder oss sedan på branta stentrappor
återigen ned från höjderna. Därpå svänger den in i
»Nålsögats» skymning.
Det kännes ej odelat trevligt att tränga sig fram här i
den ytterligt trånga passagen, där fukten sipprar utför de
höga bergväggarna, och där man frestas inbilla sig att den
ena klippan ovillkorligen måste ramla över den andra. Med
en viss lättnad är det därför vi stiga ut i det fria på andra
sidan och nu gå vidare genom en vacker lövträdsplantering,
där rönnarna på sensommaren komma att lysa med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
