Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
berövar den med svett och möda brukade jorden ett visst
kvantum av dess dyrbaraste beståndsdelar, myllan.
Jordavtunningsfenomenet är, som ovan nämnts, känt sedan
mycket länge tillbaka. Huru ofta har man icke hört talas
om och funnit exempel på detta sorgliga förhållande? »Nu
för tiden blir inte havren kvartershög på den åkern, där i
min barndom den stod tät och hög som vass, och där mina
företrädare togo rika skördar. Förr var jorden fin och
bra på alla sätt, nu är det bara sand och grus, och där
det inte funnits en sten i åkern, har jag nu måst spränga
bort eller gräva ner hundratals.» Denna litania har mer än
en lantbrukare läst, och så komma de att göra.
Det är den vanliga historien. Orsaken till missförhållandet
är intet annat än vinderosionen. Det skulle endast föra
alltför långt att omnämna alla de fall, där deflationen av
åkerjorden har lett till uppkomsten av ödegårdar och igenjagda
utjordar. Men exemplen äro många, och jag vill endast
antyda en utvecklingsgång, sådan jag iakttagit den, och som
kan vara belysande nog, ty denna visar icke allenast den
gradvisa försämringen av en förut bärig jord utan även, hur
på grund av just denna försämring intresset för arbetet i
jorden förminskas för att till sist av omständigheternas makt
helt och hållet upphöra, så att jordbruket helt lägges ned.
Gården, ett medelstort hemman på ungefär 30 hektar öppen
åker samt ett par hundra tunnland hagmark förutom mycken
skog, brukades av en bonde med tillhjälp av hans
hemmavarande söner och en måg. Då gubben blev orkeslös, bodde
han på undantag hemma på gården, sönerna drogo bort, och
mågen löste in dessa. Han ansågs som en synnerligen driftig
karl och arbetade tappert. Men hans egen kraft räckte ej
långt, och då han ansåg, att den vunna avkastningen var
alltför mödosamt förvärvad, såldes gården till ett bruk, som
sedan länge kastat begärliga blickar till densamma. Skogen
var ju värd en hel del, jorden bekymrade man sig icke om,
den fick den tillträdande arrendatorn sköta och den sköttes
därefter. Under gubbens sista år och likaså under mågens
regering blev jorden uppenbarligen allt sämre. Teg efter teg
i utkanterna av ägorna lades i vall, ty det lönade sig icke
att bruka dem. Till sist återstod endast en tredjedel av
jorden som plogjord, den del som låg lägst invid den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
