Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
FIG. 2. MÄSTERMYR FÖUF. FOTO ,JÜ1,I 192 2
DIKENA YRA 1GEX, OCH VKUETAT1ONEX 1 DERAS KANTER DÖDAS
göl, som en gång, innan den blev utdikad, var hjärtat i den
myr, som givit upphov till jorden. På utkantsåkrarna
började skogsträden vandra in på grusmarken. Dessa åkrar
avhägnades till betesmark och fingo sedan sköta sig själva,
och under den sista arrendatorns tid kunde man tala om
verklig vanhävd även av den senare delen av marken. Den
över arrendebruket vilande besvärjelsen, »att åren äro snart slut,
så att det lönar sig ej att göra mer än det nödvändigaste»,
var det bann, som vilade över jorden och dess bruk. Grund
plöjning, ivrigt trädesbruk och otillräcklig gödning hade tagit
det sista av jordens mull, och vid den sista arrendatorns
avgång kunde knappast de kvarvarande tegarna kallas för
åker; allt var sterila sand- och grusmarker. Så skulle
bruksledningen taga hand om jordbruket. Det gick om möjligt
ännu sämre, och efter ett par års experimenterande lades
jordbruket ned, skog planterades och endast åkerlapparna närmast
husen voro kvar. Då skulle gården förvandlas till ett torp,
och torparen skulle kola och köra i skogen, förutom att han
vid behov skulle biträda vid huvudgården. Jordbruket fick
sitta emellan. Så gick det stadigt mot förfallet. Torpar-
6 — Sveriges Natur 1924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
