Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
man kan antaga, att erosionen på åkerjorden, förnämligast den väl
dränerade lättjorden av moss- och myrmark, måste bliva ofantligt
större än den på platser, där jordmånen består endast avsänd.
De undersökningar som gjorts hava också i synnerligen
hög grad bevisat detta som arbetshypotes gjorda antagande.
Ett annat antagande följer omedelbart av det nyss gjorda:
att den genomsnittliga erosionen bör vara störst på sådana
platser, där snötäcket är av ringa mäktighet under vintern,
där nederbörden är liten under våren och försommaren och
där ett fritt, öppet läge tillåter större spelrum för väder och
vind. För att förvissa mig om riktigheten av detta antagande
företog jag sommaren 1922 en resa till Gotland och Öland
för att närmare studera förhållandena därstädes, då dessa
landskap torde uppfylla de uppställda villkoren i synnerligen
hög grad. Resultaten motsvarade i allo förväntningarna.
Under det att jag för lätt sandmylla funnit en
erosions-koefficient av O.i—0.5 (uttryckt i mm. vertikalerosion pr år)
för de östsvenska landskapen, befanns, att denna här hade
en storleksordning av 0.3—1.1, beräknat efter fullkomligt
samma grunder och på identiskt samma sätt som de förra.
Att dessa siffror äro fullt korrekta varken kan eller vill jag
påstå, ty att få en något så när riktig uppfattning av det
verkliga beloppet på denna erosion förutsätter planmässiga
under en lång följd av år fortskridande experimentella
undersökningar på ett otal platser, undersökningar som kräva en
synnerligen diger och kostsam apparat. Men siffrorna duga i det
fall, att man vill ha relation mellan erosionen på olika platser,
och då vill det synas som om man för Gotland och Öland
har rätt att antaga en erosion dubbelt så stor som på
fastlandet. Förvandlas dessa siffror till kbm. mylla pr hektar,
så få vi för fastlandet en totalerosion av 1—5 och för
Gotland och Öland 3 —11 kbm. pr hektar och år. Dessa värden
äro att betrakta som ett slags lägre medelvärden, ty den första
siffran är ett minimivärde på ett stort antal undersökningar,
under det att den andra är ett medeltal av ett stort antal
medelvärden. I själva verket är det icke ovanligt, att man
påträffar en hel del mångdubbelt större värden, men då jag
ansett, att dessa mera bero på lokala omständigheter än på
normala sådana, har jag icke ansett mig böra medtaga dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
