Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
vittnesbörden om ödemarker, kala, sterila öknar eller karga
hedar och stenslätter, på forna skogs- och gräsmarker, som
på ett eller annat sätt förstörts, äro ju många. Ofta är det
människan, som varit orsaken, då hon i ovist nit eller mån
om förtjänsten låtit snålheten bedraga visheten och skövlat
och härjat. Vi behöva endast erinra oss Svältorna i
Västergötland, eller de halländska flygsandshedarna för att inse
detta. Men det finnes otroligt många exempel på detta.
Libanon var fordom skogklätt, likaså stora sträckor i
länderna norr om Medelhavet, som nu äro ödemarker. Skogarna
och maquissnåren på den romerska Campagnan finnas ej mer,
och samma gäller stora sträckor i södra Frankrike, i Spanien
och Portugal, där man faktiskt vet, att skog och ypperlig
sådan funnits i historisk tid. Samma är förhållandet på
Jylland, i Norge, stora sträckor av Skottland och England, för
att icke tala om Island, där väldiga arealer, som fordom
täckts av skogssnår, nu äro öde lavamarker, och där man
här och där i flygsanden träffar på ben av människor och
boskap, som här levat, då det fanns gräs och skog. Där ha
också många gårdar ödelagts av sandflykten i mycket sen tid.
Många invändningar ha gjorts för att bestrida eller inskränka
betydelsen av vindens erosion i ett land med så pass fuktigt
klimat och med så mycket skog som vårt. Jag behöver i
så fall endast erinra om flygsandsfälten i vårt land. De
förekomma icke allenast på de mest skilda håll, utan visa, att
därest betingelserna i övrigt äro gynnsamma, kunna de
uppstå var som helst, för så vitt att det finnes tillräckligt med
material och fri exponering. På så gott som alla större
floddeltan runt Bottniska viken finner man dyner; Gotska Sandön
är ju ett enda stort dynkomplex, på Gotland och Öland, i
Skåne och Halland och på många andra ställen finner man
spåren efter vindens arbete i sanden. Då nu vinden sätter
i rörelse sandkorn av kvarts av upp till cirka 1 mm.
diameter, så måste den även kunna sätta mullpartiklar och dylikt
av ännu större ordning i rörelse, dels emedan myllans
egentliga vikt är mycket mindre (ungefär Ys av sandens), dels
emedan mullkornens form är mycket mera växlande och
oregelbunden, så att deras yta i förhållande till volymen och det
härav följande vindfånget är mycket större. Den enda
följdriktiga slutledningen av ovanstående resonemang blir således, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
