Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
mellan stenarna i åkern, enär den annars strax blåste bort,
så att endast sten återstod i fårorna.
Jag gjorde även en del undersökningar rörande plantornas
utseende och växtförhållanden på olika platser, och fann, att
dessa varierade högst betydligt inom olika delar av ett och
samma åkerfält. Det visade sig, att stenlagrets mäktighet,
plantornas frodighet och mullhalten i jorden varierade på
ett alldeles bestämt sätt och alltid beroende på läförhållandena
på platsen. Detta var tillräckligt för erhållandet av visshet
om, att den faktor, som utövar den största eroderande verkan
på de lösa jordlagren på Gotland och Öland, är just vinden.
Det obetydligaste lä ger sig alltid till känna i form av att
plantorna förete ett frodigare växtsätt än annars i
omgivningen, och att det mullen täckande stenlagret är betydligt
tunnare än på mera exponerade platser.
Själva markprofilen spelar en betydande roll. På
lovartsidan av en upphöjning, den må vara aldrig så obetydlig
och för ögat knappast märkbar, når deflationen sitt största
belopp, under det att endast ett par steg därifrån eller på
läsidan om samma upphöjning den är betydligt mindre. Ja,
det kan till och med hända, att man kan påvisa en
ackumulation av stoft på en sådan plats, där vinden rivit loss
småpartiklar av jorden från lovartsidan och fört dem över till
läsidan.
Om ett fält genomdrages av en sänka, är vegetationen alltid
frodigare i denna än på omkringliggande partier. Här är
det möjligt, att fuktighetsförhållandena kunna spela in, och
väl troligt, att de betyda synnerligen mycket, för så vitt att
sänkans kanter äro så pass branta, att de tillåta vatten att
samlas i sänkan, men i de fall, då detta icke kan tänkas,
på grund av markens genomsläppiga natur, eller då sänkans
kanter äro mycket flacka, kan det endast vara det
förhållandet, att vindverkan är mindre i sänkan, som är orsaken.
Ett bevis på detta antagande är det förhållandet, att
maximum för frodigheten icke ligger symetriskt i förhållande till
sänkans längdaxel, utan förskjutet åt vindsidan, d. v. s. åt
läsluttningen. I andra fall, då sänkornas riktning
sammanfaller med den rådande vindriktningen, uppstår icke
fenomenet i fråga, annat än i krökar och svängar, där ett tillfälligt
lä bildas. Det vackraste exempel på detta slags av mark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
