Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
vegicum» (1886—89), egentligen tre efter hand starkt
tillökade upplagor av samma verk, sammanfört en rikedom av
uppgifter om stora och märkliga träd i Norge och sålunda
utfört ett registreringsarbete, liknande det, som långt senare
efter H. Conwentz’ föredöme igångsatts i åtskilliga land. Det
intresse Schübeler väckte för dessa träd har säkerligen i
många fall bidragit till att bevara dem, även om man å andra
sidan har exempel på att flera av de allra märkligaste senare
blivit föremål för en sorglig vandalism. Ej heller har det i
Norge saknats privatpersoner, som bragt ekonomiska offer
för att värna om särskilt stora och vackra träd. En sådan
man var t. ex. den kände Kristianiaborgaren konsul Lorentz
Meyer, som på 1870-talet inköpte tre av Østlandets
präktigaste ekar för att bevara dem åt eftervärlden.
Under det att genom den äldre jaktlagstiftningen bereddes
skydd åt olika djurarter, i främsta rummet ur ekonomisk
nyttig-hetssynpunkt, har i och med jaktlagen av 20 maj 1899 införts
en ny princip i detta hänseende. På initiativ av professor
R. Collett har nämligen i denna lag stadgats total
fridlysning av bäver och svan, främst i avsikt att bevara dessa
intressanta djurarter åt landets fauna, detta oaktat en av dem,
bävern, från rent ekonomisk synpunkt sett, av många anses
som ett skadedjur.
På professor Yngvar Nielsens förslag skaffade sig Den
norske Turistförening 1898 servitutsinteckningar i två av
landets praktfullaste vattenfall, Skjeggedalsfossen och
Tysse-strengene i Hardanger, vilkas ägare härigenom förpliktade sig
att aldrig upplåta fallen för industriellt bruk. Jag beklagar
mycket, att jag här måste omtala, att Turistföreningen 22 år
senare, 1920, efter en lång och häftig strid sålt detta servitut
till storindustrien. Dåvarande chefen för arbetsdepartementet
utlovade emellertid i stortinget, att regeringen icke kommer
att tillåta vattenfallens utbyggande, utan att först framlägga
saken till stortingets avgörande, vadan det ännu finnes hopp
om att de präktiga fallen skola kunna bevaras åt kommande
tider.
Vid Turistföreningens generalförsamling 1904 höllo
professorerna Yngvar Nielsen och N. Wille var sitt föredrag om
skydd för naturminnesmärken, och fem år senare den 17 mars
1909 talade den sistnämnde över samma ämne inför Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
