Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
rovdjurens antal under loppet av de senaste decennierna blivit
starkt reducerat. — Professor Aug. Brinkmann har nyligen
i en intressant avhandling visat vilka menliga följder det kan
medföra för fågelvärlden, om förföljelsen mot rovdjuren drives
för långt, i det att på så sätt sjuka individer bland ripor
och annat villebråd fä leva och komma i tillfälle att utbreda
smittan, till stor skada för viltbeståndet.
Själva terrängens naturliga beskaffenhet ändras i ständigt
ökad grad genom sprängningsarbeten, utdikning av skog och
myr, sänkning eller fullständig torrläggning av sjöar och
tjärnar, genom regleringar av vattendrag och på mångfaldiga
andra sätt.
Aldrig har människans ingrepp i naturens fria
utvecklingsgång hos oss försiggått efter större måttstock eller i raskare
tempo än just i våra dagar. Och under de närmast
kommande decennierna förestå stora och vittomfattande arbeten,
vilkas inverkan på den ursprungliga naturen säkerligen blir
av genomgripande art. — Jag tänker särskilt på den
allmänna plan för landets elektrifiering, varmed för närvarande
arbetas och som kommer att medföra omfattande regleringar
av våra vattendrag och utbyggande av forsar och fall.
Den, som något färdas omkring i norsk natur, skall snart
få ett livligt intryck av att ett energiskt och väl organiserat
naturskyddsarbete även hos oss är av nöden för att bevara
vad som rimligtvis kan bevaras av ursprunglig natur. Det
faller av sig självt, att detta arbete icke får gå i vägen för
ett förnuftigt utnyttjande av landets naturskatter. Men för
att omistliga skönhetsvärden och värdefulla vetenskapliga
studieobjekt icke i onödan skola gå förlorade, är det
nödvändigt att ha ett organ, som just under den nu levande
generationens tid vaket och påpassligt står till reds att värna
om särskilt intressanta enstaka naturföremål och att åt
kommande släkten om möjligt i ursprungligt tillstånd bevara typiska
områden av norsk natur.
Redan innan den moderna naturskyddsrörelsen i början av
detta århundrade nådde fram till Norge, ha vi där haft män,
som på goda grunder kunna betecknas som föregångsmän
på detta område. Botanisten professor F. C. Schübeler har
i sina arbeten »Die Culturpflanzen Norwegens» (1862), »Die
Pflanzenwelt Norwegens» (1873—75) och »Viridarium nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
