Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
plettera varandra i stället utmärkt. Hos Bengt Berg äro filmbilderna
huvudsaken; även Thor Högdahls verk är illustrerat — med teckningar,
som enligt förf:s egna ord »framträda utan anspråk på konstnärlig
utformning; de avse främst att visa, hur ett på området tränat öga
uppfattat fåglarna i rörelse och vila». Liljefors — vår Gammel-Ante
härvidlag — går igen, det kan väl ej förnekas, men lika litet undgås.
Men lika visst är att teckningarna grunda sig på ärlig självsyn, att
tecknaren sett sina modeller på nära håll livslevande, känner dem och
deras liv grundligt och älskar dem brinnande varmt.
Denna kunskap och kärlek adlar ännu mera texten, som här är
huvudsaken. Och den är skriven av en man, som både är målare
och skald, vetenskapsman och naturvän. Främst och mest det sista —
en jägare visserligen, men en av rätta sorten, som hellre ser och lever
med än dödar. Thor Högdahl är vår främste arbetare i
naturskyddets vingård — Svenska Naturskyddsföreningens sekreterare från
begynnelsen, redaktör för dess årsbok Sveriges Natur likaledes från första
årgången, författare till den första större naturskyddsskriften på svenskt
språk. Och nu har han samlat sig till en stor präktig bok, som å ena sidan
är en i sin stilla trogna värme strålande hymn till skärgården och all
dess härlighet, till livet därute i havsbandet och alla dess under.
Den har sitt alldeles särskilda värde såsom den första utförligare
skildringen av Stockholms skärgård och är alldeles särskilt lämplig att läsas
i skolan och utdelas såsom premium.
Förf. är inte bara vän med Gammel-Ante själv, Havskonungen, utan ock
med hans hovstat och undersåtar, han har följt dem och levt med dem
i åratal, har i timtal legat och vaktat och studerat dem och sett de
intimaste detaljer i deras levnad och hört deras hemligaste samtal på
närmaste håll. Han känner var kobbe och lövängsvrå, var buske och
ört, var fågel och fisk — för att ej tala om de vinglösa tvåbenta
varelserna, skärkarlar och fiskargubbar och deras bragder och historier.
Han förstår och tolkar all havets och skärgårdens fåglalåt och skriver
ned »Allfågelvalsen», »en enkel och okonstlad visa om skärens
näktergal» — en målande dikt till en låt i gammalvalsens ton och takt med
ett klangfullt omkväde »a aula—a aula—a aula—a».
Men boken är å andra sidan en mäktig och gripande predikan mot
nutidens råa hänsynslösa skövling av all denna skönhet och rikedom.
I någon mån bära skärgårdsborna själva skulden, åtminstone i fråga
om havsörnen — han är en rövare och konkurrent som måste
bekämpas. Men bland dem finnes dock många med en annan syn på saken.
— Värre äro främlingarna, sådana som »grosshandlare Sebulonssons
med sin braskande annons om »Sjöfågelskärgård till salu — för jägare
och naturvänner (sic!) att beakta!!» — och motorbåtspiraterna, som
»för länge sedan gjort slut på lugnet och friden ute i skärgårdarna och
äro som bäst i färd med att ödelägga fågellivet där. — Hur olika mot
förr i världen, då skärkarlarna togo långa omvägar för att icke
onödigtvis skrämma den lekande fisken i vikarna och rodde med lindade åror
och årtullar för att icke störa ejdern och de andra sjöfåglarna i deras
häckning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
