Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
till sin rätt. Men detta oaktat — och det måste räknas bearbetarne,
såväl de tyska som de svenska, till förtjänst — har verket bevarat
mycket av den omedelbarhet och friskhet och den underhållande och
medryckande stil, som gjort »Djurens liv» till den populäraste bland
all världens populärvetenskapliga böcker och som giva förklaringen till
dess rent av enastående förmåga att, särskilt hos de unga, väcka intresse
för och kärlek till naturen och djurlivet.
Om det sålunda kan sägas, att arbetet i och för sig är i hög grad
ägnat att befordra naturskyddets intressen, så är detta ännu mera
fallet med det tillägg, som intendenten Behm under titeln
»Däggdjurens öde» fogat till det nyutkomna 5:te bandet. I denna märkliga
sammanställning, som, enligt vad jag tror mig veta, i sinom tid kommer
att följas av en liknande rörande fåglarnas öde, låter författaren alla
under senare tider utrotade eller av utrotning hotade däggdjur, från
människoaporna till pungdjuren, passera revy. Det sker i en koncis och
saklig form utan överflödiga kommentarier, men framställningen utgör
icke desto mindre en den mest vältaliga vidräkning med den s. k.
kulturmänniskan för hennes upprörande och samvetslösa framfart gentemot
sina medvarelser.
Det hela sluter sig värdigt till A. G. Nathorsts bekanta bok »Hava
djuren rättighet att leva?» och förtjänade sannerligen liksom denna att
läsas i alla skolor och studeras och begrundas av regeringar och
parlament över hela världen.
Så här slutar intendenten Behm sin framställning av däggdjurens öde:
»När de här ovan nämnda djuren nåtts av sitt slutliga öde, när de
ej längre finnas kvar på jorden, vad skall då ske? Kunna vi hoppas
på någon omsvängning i enskilda människors och hela folks
betraktelsesätt med avseende på djuren till dessas fördel? Framtiden synes för
mörk för att våga en dylik förhoppning. Är det ej i dess ställe att
förmoda, att kommande generationer skola kasta sig över andra, nu ej
hotade arter och utsätta dem för samma öde som deras hänsvunna
fränder? Utan kraftigt, målmedvetet upplysningsarbete och verklig effektiv
lagstiftning, även internationell sådan, torde detta utan tvivel bli fallet.»
Thor Högdahl
Thor Högdahl, Gammel-Ante. En bok om havsörnen
och andra skärgårdens fåglar. Med teckningar av författaren.
Stockholm, Lars Hökerbergs bokförlag 1923. Pris 7:50.
Havsörnstammen i Sverige kan i våra dagar beräknas till på sin
höjd ett trettiotal häckande par. Den kommer hädanefter säkerligen ej
att ökas, utan tvärtom. Därför får man lätt ordet dödsrunor på tungan,
när man tänker på de två böcker, som på sistone ägnats havsörnarna av
Bengt Berg och Thor Högdahl.
Bengt Bergs örnbok är redan omskriven och allkänd. Den varken
bör eller behöver ställa Thor Högdahls »Gammel-Ante» i skuggan.
Någon konkurrens bör ej kunna komma i fråga, de två böckerna kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
