Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några mil längre mot norr sträcker sig en annan djup
dalgång med sin vitskummande älv och sin räcka av sjöar
från norska gränsen ned mot det svenska skogslandet. Det
är Piteälvens ödsliga dal, där Sulitelma längst i nordväst
vaktar porten mot Norge och där ingen färdväg går fram.
Mellan dessa båda dalar, Pite- och Skellefteälvens, tornar
sig ett väldigt fjälland av bortåt 30 kvadratmils utsträckning,
skarpt begränsat åt alla håll, svårtillgängligt och föga bekant.
Ända tills för ett par år sedan visste man ej ens, att det
innesluter den högsta fjälltoppen i Sverige söder om Sulitelma
och Tarrekaise. Fjällområdets knutpunkt är det mäktiga
Kustarakaise eller Kustar, vars högsta topp innehar denna
rang och värdighet.
Avskilt och okänt för de flesta ligger Kustarakaise,
förskansat inom en ring av fjäll. När man på Hornavan färdas
mot fjällkedjan, skymmes det bort av de närmare fjällen.
De som följa vandringsleden till Norge få aldrig se Kustar;
det stora Tjidtjak reser sig i vägen. Och så kommer det
sig, att hela Pite lappmark känner Tjidtjak, men få ha hört
talas om Kustar. En gammal nybyggare, som levat en
mansålder i Vuoggatjålme vid vandringsleden, kunde ej ens
påminna sig dess namn. Och dock ligger det inte stort mer
än två mil fågelvägen från hans stuga och är näst Sulitelma
väldigast av Pitefjällen. Ej heller från Tjäggelvas i Pitedalen
är Kustarakaise synligt; där döljer det sig bortom Barturtes
breda fjällplatå.
Men från skogslandet i sydost öppnar sig en väg in i det
stora fjällområdet. Det är sjön Rebnisjaure, som sträcker
sig tre mil in mot hjärtat av högfjällen. Och i Rebnisjaure
mynnar utloppet från en annan fjällsjö, Partaure, som når
ända in under Kustarakaises branter.
I Pitefjällen färdades för snart hundra år sedan Petrus
Læstadius, missionären och forskaren. I hans fängslande
och värdefulla Journal träda oss dessa fjälltrakter till mötes
sådana de tedde sig på den tiden. Den stora naturen,
lapparnas och nybyggarnas liv, färdernas tjusning och äventyr
— från barndomen förtrogen med allt, skildrar han sitt
Piteland med en sons kärlek och kunskap och en konstnärs
livfulla gestaltning. För den, som nu färdas i hans nordliga
hemtrakt, lämnar Journalen tillfälle till en intressant jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
