Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma år, ungefär fjorton dagar tidigare, funnit en kull på
fem svanungar i en tjärn mellan Ruokajauratj och
Puoldakatsjaur ett par mil söder om Vuolvojaure. Detta är mig
veterligen den enda häckningsuppgift för sångsvan, som under
de senaste tio åren föreligger från Pite lappmark eller över
huvud från någon punkt sydligare än de stora myrmarkerna
väster och sydväst om Gällivare.
Under dagar och ljusa nätter foro vi sedan uppför
Piteälvens kedja av sjöar, Vuolvo- och Saddajaure, Vuolep
Måskejaure, Skärfajaure och Tjeggelvas. På en sådan färd uppför
sjöarna i en lappländsk dalgång möter en fjällnaturen i ett
underbart, sakta crescendo. Fjällbergen stiga med allt
djärvare konturer, barrskogen, som först drager långt upp i
sluttningarna, tryckes allt längre ned mot stränderna och kilar
sig bara som ett mörkt band mellan de björkskogsklädda
liderna och vattnet. Fjällens örter och fåglar möta en
ständigt flera var gång båten lägger i land, och högfjällen lyfta
sig allt mäktigare framför en i väster.
I sundet vid mitten av Tjeggelvas ligger den höga bergön
Paktesuolo, som hyser en botanisk sällsynthet av första
ordningen, mångfingerörten (Potentilla multifida). Söder om sjön
löper Barturtes jämna fjällsträckning. Från Västerfjäll, den
lilla lappbyn vid väständan av Tjeggelvas, begåvo vi oss en
dag upp på Barturte för att bestiga en av dess högsta toppar
Aksektjåkko. Mot aftonen stodo vi äntligen däruppe, och för
våra ögon utbredde sig samma överdådiga fjällsyn, som för
hundra år sedan, enligt vad Læstadius berättar, avlockat ett
par franska resande det förtjusta utropet: Voilà une vue de
Suisse! Åt alla håll öppnar sig utsikten: i norr Sulitelma,
Kvikkjokksfjällen och djupt i dalen Tjeggelvas, i öster och
söder en oändlighet av skogar och fjäll och västerut, tusen
meter ovan Maranjokks djupa dalskåra, det majestätiska
Kustarakaise.
Där reste sig alltså Kustarakaise på bara en mils avstånd
som en mörk fästning. Jag stod på Barturte, utanverket var
erövrat. Men vädrets makter kommo fästningen till hjälp,
och den gången tvangs jag att vända. Från Pitedalen gick
jag över fjällen till Kvikkjokk och återvände därifrån till min
sydliga landsända.
Följande sommar, 1922, kom jag åter till Lappland med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
