Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till stenuren under de kala fjällen. Vid mitten av sjön
springer Rebniskaise med mörka stup ut över vattnet. Där
den smala sjön kilar sig in mellan fjällen Rebnis och Uttsa
Njasja, ligger på solsidan det översta nybygget. Där togo
vi in och inrättade vårt ståndläger.
En dag på vårvintern för 18 år sedan kom en ensam man
farande med släde på Rebnisjaures snötäckta is. Han for
nära den norra stranden, och han följde noga med blicken
de översnöade markerna där i solsluttningen. Han var ute
för att söka plats för ett nytt hem åt sig och sin fästekvinna.
Upp emot nordändan av sjön fann han vid stranden ett ställe,
som såg jämnt och vackert ut. Där stannade han med sin
häst. Det var kväll, och under natten, som hastigt sänkte
sig, fick han ligga ute i snön. Den andra dagens kväll hade
han en kåta byggd åt sig själv och en snöhydda åt hästen.
Han återvände till bygden, men när han efter snösmältningen
kom tillbaka ditupp för att timra sina stugor, såg han, att
den utvalda platsen var översållad med stora stenblock, som
första gången legat dolda under snön. Det blev att söka ett
annat ställe, och han fann det snart ett stycke därifrån på
en kulle vid stranden, nedanför en stor talldunge. Denna
tallskog är den översta i hela dalen; väster därom står
björkskogen oblandad. De väldiga tallarna gåvo präktigt kärnvirke,
och snart kunde han hämta sin hustru till nybygget Rebnis.
Sådan är detta hems begynnelsehistoria, och tonfallet i
nybyggarens röst, när han berättade den, sade mig att det
var hans livs käraste saga.
Det var en liten expedition på tre man, min vän amanuens
I. Beckman, nybyggaren Abramsson och jag, som en
solstrålande dag — det var den 6 juli — startade från
nybygget för att bestiga Kustarakaise. Vi hade proviant för
några dagar, kameror, fiskredskap och annat mera, som
behöves för en vistelse i högfjällen. Vår väg gick först tvärs
över Njasja, från vars krön vi sågo hela det åtrådda landet.
Mot himlen stod Kustar, vitt av snö och svart av kala stup,
framför oss i djupet av dalen låg Partaure under vilda flygg.
På den milslånga Partaure, där nybyggaren hade båtar,
rodde vi till foten av Kustar. Partaure är en av Lapplands
mest vildvackra sjöar. Den ligger helt innesluten mellan höga
fjäll, Uttsa Njasja och Barturte, som stiga på var sin sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
