Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
landet, de ur
faunistisk synpunkt mest
intressanta, måste
emellertid sparas till
en annan sommar.
Vid Vuoggatjålme
slog jag in på
färdvägen till Norge;
resans fortsättning
blev intressant nog
men hör ej hemma
i detta sammanhang.
Under den
sistförflutna sommaren,
1924, fick jag tack
vare ett reseanslag
från Svenska
Naturskyddsföreningen
tillfälle att fullfölja
mina studier inom
det stora
fjällområdet. Jag lämnade
Arjeplog en vårlig
dag strax före
midsommar. Björkarna
stodo ljusgröna, och
Hornavan hade nyss
blivit isfri. Det var
äntligen slut på det
s. k. förfallet, vilket, som Læstadius säger, »just genom
sjelfva detta namn gifver tillkänna sin egenskap. Snön smälter,
bäckar och åar flöda, sjöarnas is blir landlös och ofarbar
Förfallet räcker ända in i halfva juni, och en hvar måste
under denna tid hålla sig stilla der han är».
Hornavan låg blank och pärlemorskiftande under en lugn,
blågrå himmel. Nere vid vattnet var björkskogen utslagen,
men ett stycke upp i fjällsidorna stod den ännu brunsvart,
och stora snöfläckar lyste däruppe. Över högfjällen låg
vinterns snötäcke fortfarande obrutet. Från Jäkkvik vid
nordvästra ändan av sjön fortsatte jag omedelbart uppför färd-
FJÄLLVRÅKEN LÄGGER SIG
ATT VÄRMA UNGARNA
FÖRK. FOTO D.
; 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
