- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1925 /
11

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

härröra från denna tid. Under de 16 år, som nybyggaren
Abramsson tillbragt i Rebnis, har åtminstone ingen annan
bestigning skett från södersidan; honom veterligt har heller
ingen under denna tid bestigit fjället från Pitedalen.

Vi togo ungefär samma väg ned från fjället och tillbaka
till Rebnis. Därfrån anträdde jag senare tillsammans med
nybyggaren och hans hustru en färd till Skelleftedalen över
Tjidtjak. Vi följde först Rebnisdalens fortsättning upp mot
nordväst, där sjöarna Kruompajaure, Luleb och Alleb
Luoitaure ligga i en rad, omkransade av präktiga fjällbjörkskogar.
Luleb Luoitaures vatten störtar sig med ett praktfullt fall ned
i Kruompajaure; nivåskillnaden mellan sjöarna är 31 meter.

Kom så den långa vandringen över Tjidtjak. Vi gingo i
västlig riktning över fjällslätten, där någon gång en
strandpipare eller lappsparv gav en påminnelse om liv i den stora
ödsligheten. Nedanför den högsta toppen passerade vi ett
par små glaciärer, från vilka slammigt vatten strilade ned till
några små sjöar, där isen ännu delvis låg kvar, fastän juli
månad snart var halvliden. På flera ställen buro snöfälten
dunkelröda fläckar av Sphœrella nivalis, den egendomliga
mikroskopiska algen, som på svenska blivit kallad »den röda
snön». Också på Kustarakaise sågo vi den. Det började
slutta mot väster, och Skellefteälvens dalgång öppnade sig
med Vuoggatjålmejaure i djupet. Vi gingo ned genom
fjällsluttningens frodiga björkskogar, där jag fann den sällsynta
rosenröda polarspiran (Pediculatis hirsuta), och äntligen,
mitt i den ljusa natten, nådde vi vårt mål, Vuoggatjålme
fjällstuga.

De s. k. fjällstugorna äro ett slags små gästgivaregårdar,
tillhöriga staten och anlagda på lämpliga ställen i sådana
fjälldalar, där någon viktigare färdled går fram. Den av
staten anställda fjällstuguåbon har att stå de resande till tjänst
med nattkvarter, mat, lotsning och båtskjuts. För övrigt lever
han en nybyggares liv. På leden från Jäkkvik till
Junkerdalen i Norge finnas fyra fjällstugor, belägna på ungefär en
dagsleds avstånd från varandra, Ballasviken, Vuoggatjålme,
Merkenes och Graddis, den sistnämnda på norska sidan.
Ballasviken och Vuoggatjålme, som båda ligga inom det här
skildrade området, bilda lämpliga utgångspunkter för färder
inom dess västliga trakter. Dessa delar av det stora fjäll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1925/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free