Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
av dn bäck, som upprinner vid foten av det heliga berget
Aranåive, äro i jämförelse med de förra i hög grad karga
med låga, stormpinade björkskogar och nakna grusåsar mellan
de trädlösa myrsträckorna. Även ovan trädgränsen på en
del av lågfjällens platåer finnas större myrmarker såsom
kring Kassajaure söder om Råveåive samt mellan Nopakte
och Suobbatsvare. Dessa äro tätt beväxta med videsnår,
tuviga och översållade med småsjöar och gölar.
Den som värderar oberörd natur, finner inom detta
område många olikartade fängslande landskap. Nedre delen av
Paijep Kaitumjaure kan, sedan sjökedjan ovan Lilla Sjöfallet blivit
förvandlad till en vattenreservoir, tävla om rangen av Lapplands
skönaste fjällsjö. Utsikterna därifrån över ett fantastiskt
kuperat landskap mot Liddopaktes höga vägg och
Kebnekaisemassivets toppar tillhöra dem man aldrig glömmer. En
betagande natur av annat slag har också dalgången ovan
Teusajaure med vilda snöfjäll på södra sidan och på den norra
gräsbeväxta fjällider. En var, som älskar vare sig
myrviddernas ödsliga skönhet, sydbergens och ravinernas idyller,
björklidernas ljusa urskogsparker, furuskogens än ljusare, soliga
hedar eller granskogens mörka dälder, finner vad han söker
i denna växlingsrika natur.
I ett landskap av detta slag måste också djurlivet varå
rikt. Björnens förekomst i de västra delarna är förut nämnd.
Av de andra sällsynta rovdjuren kan även lo anträffas i
Kaitumdalens björkskogar och möjligen också mård. För
bäggedera skulle dock områdets sydligare del, om den bleve fredad
som nationalpark, otvivelaktigt erbjuda mera efter deras natur
lämpade tillflyktsorter.
Av övriga högdjur förekommer älgen mer eller mindre
sparsamt. Han är av förf. iakttagen i Vietusjokks dalgång
1923 och väster om Akka 1924, och han påträffas i områdets
alla delar.
Över fågellivet i Sjaunjamyren lämnas i E. Wibecks
förutnämnda uppsats en ingående redogörelse. Därav framgår,
att vildgåsen och tranan ännu tämligen talrikt häcka i myren,
medan däremot sångsvanen synes på väg att försvinna
därifrån. Bleve myren fredad, varvid även ruggfågeljakterna på
gås och svan upphörde, är det nog icke förmätet att antaga,
det även svanen skulle återuppsöka sina gamla häckplatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
