Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
nedskurna dalfåran var
djupast, ty där voro
ofta de lösa
sedimentmassornas barriärer
högst upptornade. På
sådana ställen kunde
det därför inträffa, att
älven, när den vid
fortsatt landhöjning skar
sig allt djupare ned i
de lösa avlagringarna,
påträffade bergtrösklar,
som gåvo upphov till
fall och forsar. På detta
sätt uppkom Storforsen,
det nuvarande Döda
fallet, och likartade
förhållanden ha även givit
upphov till de längre
upp i Indalsälven
belägna Hammarforsen
och Krångedeforsarna.
Ovanför Storforsens
bergtröskel och den
sydväst om denna i den
ursprungliga älvfåran
liggande
sedimentbarriären uppdämdes, när dessa genom landhöjningen bragtes i nivå
med fjordens yta, en långsträckt sjö, Ragundasjön, men
nedanför Storforsen fortsatte älven att skära sig ned i de
lösa avlagringarna, och Storforsen blev sålunda allt högre.
Bergarten i den klipptröskel, över vilken Storforsen störtade
sig, var i sin nedre del tätt genomsatt av i alla riktningar
gående sprickor, och det var därför lätt för forsen att börja
utgrävandet av en smal, djup fåra, en kanjon, i själva berget.
När längre norr ut fastare, sprickfritt berg mötte, hade
fallet erhållit en sådan höjd, att de framstörtande
vattenmassorna med hjälp av stenar och block förmådde ursvarva
massor av jättegrytor i den hårda klippan. Dessa vidgades
och fördjupades alltjämt, och efterhand brötos väldiga stycken
FIG. 3. MOTIV FRÅN LINTJÄRN
HANNA LÖFGREN
FOTO 19 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
