Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
FIG. 4. MOTIV FRÅN LINTJÄRN
HANNA LÖFGREN FOTO 19 2 4
OBS. DET LODRÄTA KLIPPSTUPET I FÖRGRUNDEN TILL VÄNSTER
av de mellan jättegrytorna kvarstående väggarna loss av
vattnets tryck och störtade utför forsen ned i den redan
färdigbildade delen av kanjon. Sålunda ryckte fallets stup
småningom allt längre tillbaka och i samma mån förlängdes
den djupa kanjonrännan.
Storforsen var det största fallet i Indalsälven, kanske det
mest storslagna i vårt land. Laxen kunde icke arbeta sig
uppför detsamma, och timmerflottning från ovanför fallet
belägna trakter omöjliggjordes därigenom, att timret bröts
sönder som stickor mot klipporna i de rasande vattenvirvlarna.
Planer på att skapa en flottled förbi Storforsen hade uppgjorts
redan i början av 1700-talet, men arbetet hade av flera
anledningar icke kommit att slutföras. Det blev Magnus Huss,
kallad »Vild-Hussen», som genom sin genialiska idé att i
trärännor leda en liten bäck ned på den ovannämnda
dämmande grusbarriären blev både Ragundasjöns och Storforsens
baneman. Av bäckens vatten genomgrävdes grusbarriären
ned till Ragundasjöns nivå, och när vårfloden 1796 steg, så
att vattnet började rinna över genom den på detta sätt bildade
kanalen, skar det med en rasande fart under natten mellan den 6
och 7 juni bort hela den dämmande sedimentmassan. Indalsälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
