Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
övergå i myrvidden, stod en av den nutida Gotlandsflorans
största rariteter, Orchis palustris. Bland Schoenus’ svarta
ax och Carex hornschuchianas gulaktiga stack den upp sina
röda blomsamlingar, nu i postfloration, i toppen på de smäckra
stjälkarna med de smala bladen. Särskilt talrik var den ej,
men sammanlagt torde dess antal här i myren (vi följde
utmed myrlaggen en betydande sträcka) uppgå till åtminstone
€tt par hundratal individ. Täckningsgraden torde knappt
överstiga 1, d. v. s. enstaka. Den ingick företrädesvis i
Schoenas- och Carex hornschuchiana-associationer, och bland
andra växter, som förekommo i dess förnämliga sällskap,
voro (enligt anteckning) bland andra följande: Potentilla erecta,
Sagina nodosa, Succisa pratensis, Linum catharticum,
Pedi-cularis palustris, Epipactis palustris, Carex lasiocarpa och
panicea, Molinia coerulea. Dessa utgöra samtidigt en liten
provkarta på vad myrlaggen utom förut nämnda dominerande
arter har för växter. Dessa uppräknade äro dock ej de enda;
många tillkomma, men i allmänhet ha de ej, liksom ej heller
de uppräknade, någon större täckningsgrad. Carex panicea
t. ex. kan dock bilda associationer.
Innan jag går vidare, måste jag dock säga några ord om
Orchis palustris på Gotland, då den i ganska hög grad höjer
värdet av myren såsom ett ur naturskyddssynpunkt
intressant område.
Orchis palustris (= O. laxiflora var. palustris) har på
Gotland sin nordligaste kända växtplats, vilken är en utlöpare
från växtens egentliga utbredningsområde, som omfattar
mellersta och södra Europa, Mindre Asien och angränsande delar
av Asien ända till Persien., samt Nordafrika.1 Som svensk
växt upptäcktes den, som varje botanist känner till, av
Wahlenberg, vårt lands förste egentlige växtgeograf, år 1799 i Vike
myr i Boge socken. Den är som redan antytts en stor
sällsynthet i våra dagar på Gotland (i andra delar av
Fenno-skandia-Scanodania har den aldrig anträffats). Jämför man
äldre växtförteckningar från landskapet, skall man finna, att
växten en gång var, om ej precis kanske en vulgär
företeelse så dock ej någon större sällsynthet i de vidsträckta
myrarna på ön. Det är därför så mycket mer beklämmande
1 Dylika växter med utlöpare från sina egentliga utbredningsområden finnas
många i den gotländska floran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
