Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Början och slutet på allt, vad Ruskin har att säga oss om
naturen och om vår fostran till kärlek för densamma, blir
frågan om möjligheten av förädling och utveckling av vår
karaktär. Det är ju allmänt bekant, huru naturen i det land,
som sett oss födas, och i vilket vi leva och bo, i viss mån
trycker sin prägel på oss. Bergsbon och ökennomaden ära
kanske de mest typiska exemplen på detta förhållande. Men
slättbon skiljer sig också från skogsbon med avseende på
karaktär och lynne. Ha vi nu, menar Ruskin, fostrats till
vördnad och respekt för allt i naturen, då utövar också
landskapet på oss ett visst sedligt inflytande. »Där kärleken till
naturen slagit rot, har den varit ett djupt och innerligt, heligt
element i människosinnet.» »Kärleken till naturen är ett
hälsosamt befriande element, ja, rent av samtidens sandaste
element.» Därför får denna kärlek »icke behandlas med
lättfärdighet eller okunnighet utan vårdas som en sträng plikt.»
Vördnaden inför naturen, respekten för och omvårdnaden
om densamma väcker ovillkorligen våra bästa religiösa
instinkter till liv, den upplyser oss om vårt livs sanna väsen
och ursprung. Vi måste så småningom lära oss, att källan
till vårt sanna väl, vår lycka, ej ligger i det blotta
materiella tillgodogörandet och besittandet.
»Att bruka och bevara jorden». »Detta», heter det, »skulle
således vara vårt arbete. Men ack, vad göra vi i stället?
Vi ha ödelagt trädgården i stället för att vårda den — vi
fodra våra stridshästar med blommorna, förfärdiga klubbor
och kolvar av träden.» »Nåväl: världen skulle ännu vara
en fridens ort, om blott alla vore fridstiftare; alla varelser i
henne skulle vänligt tjäna oss, om vi över dem utövade ett
vänligt herravälde. Men så länge vi anse det som ett
tidsfördriv att döda fåglar och villebråd, så länge vi föredraga
att mera kämpa mot våra medmänniskor än mot våra egna
fel och brister och av våra ängar göra slagfält i stället för
fredliga betesmarker — så länge skall sannerligen också det
flammande svärdet vridas och vändas åt alla håll — — —.»
Man kan emellertid icke undgå att tycka, att Ruskin emellanåt
talar hårda ord om naturvetenskapen. Men läser man honom
riktigt och ej tar enskilda citat, lösryckta ur sitt
sammanhang, så finner man, att det icke är fråga om förakt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
